Två dagar utan kaffe
Livet känns tomt. Det flyter förbi i en sorts sömnig dvala med huvudvärk. Improduktiviteten är slående. Jag vet inte ens varför jag gör det, antagligen i brist på andra små hobbylivsprojekt. Så fort jag faktiskt har något konstruktivt att göra kommer kaffekoppen vila sådär perfekt värmande i handen.
Those Dancing Days har jag iaf hunnit lyssna en massa på idag. Spelat igenom deras EP minst tre gånger tror jag. Accelerator ska bli kul!
Nu är det dags att dra och kolla på fotboll! Allez les bleus!
Those Dancing Days har jag iaf hunnit lyssna en massa på idag. Spelat igenom deras EP minst tre gånger tror jag. Accelerator ska bli kul!
Nu är det dags att dra och kolla på fotboll! Allez les bleus!
Listor
Först tänkte jag slänga upp de tre bästa låtarna någonsin. Sen insåg jag att det var ganska svårt att välja - det har ju väldigt mycket att göra med humör, tillfälle och annat. Därefter kom jag på att det är kul att göra listor, så det blir antagligen ett gäng såna framöver.
Top 3 - Lugna låtar:
Det här skulle egentligen kunna vara de tre bästa låttexterna också. Lugna låtar betyder oftast sentimentala och kärleksfulla texter, som ju är enklast att skriva. Det blir ju lätt till poesi, när man behandlar sorg och kärlek. Det behandlas djupare, oftare och mer detaljerat än t.ex. glädje. Ingen sitter i timtal över en flaska rödtjut och dissikerar ett glädjefullt ämne. Det behövs ju inte. Är man genuint glad så behöver man inte prata om det - man behöver uppleva det och ta vara på det - för den känslan kommer, med största sannolikhet, att försvinna relativt fort (oj, nu blev jag sådär pessimistisk, läs: realistisk, igen). Kontentan är iaf att deppiga låtar har bättre låttexter för att sorgsna ämnen är enklare att skriva djupt om. Anyway, utan inbördes rangordning...
Stairway to heaven
Det här är nog världens - genom tiderna - grymmaste låt. Det finns ingenting som fattas egentligen. Stämningen byggs upp genom hela låten med härlig sångröst och grym text och avslutas med det grymma gitarrsolot.
Yesterday
Här snackar vi ett stort, personligt, sentimentalt värde, vilket gör bedömningen aningen subjektiv - men är det inte den absolut vackraste låten som skrivits? Texten är ju ganska simpel, men det är det som gör den så briljant. Ingen annan har lyckats förmedla de känslorna på ett så enkelt sätt.
There is a light that never goes out*
Halvdeppig glädje. Grym kärleksförklaring. Slutet av en höstlig onsdagnatt i en källarlokal vid Mariatorget. Vackert.
*Lugn är väl kanske inte, helt och hållet, rätt ord för att beskriva den här låten.
Idag kängar vi M.I.A som ställer in resten av sin turné. Jag såg fram emot att se henne, men, men... Roskilde-biljetter köpta - fan vad kul det ska bli!
Top 3 - Lugna låtar:
Det här skulle egentligen kunna vara de tre bästa låttexterna också. Lugna låtar betyder oftast sentimentala och kärleksfulla texter, som ju är enklast att skriva. Det blir ju lätt till poesi, när man behandlar sorg och kärlek. Det behandlas djupare, oftare och mer detaljerat än t.ex. glädje. Ingen sitter i timtal över en flaska rödtjut och dissikerar ett glädjefullt ämne. Det behövs ju inte. Är man genuint glad så behöver man inte prata om det - man behöver uppleva det och ta vara på det - för den känslan kommer, med största sannolikhet, att försvinna relativt fort (oj, nu blev jag sådär pessimistisk, läs: realistisk, igen). Kontentan är iaf att deppiga låtar har bättre låttexter för att sorgsna ämnen är enklare att skriva djupt om. Anyway, utan inbördes rangordning...
Stairway to heaven
Det här är nog världens - genom tiderna - grymmaste låt. Det finns ingenting som fattas egentligen. Stämningen byggs upp genom hela låten med härlig sångröst och grym text och avslutas med det grymma gitarrsolot.
Yesterday
Här snackar vi ett stort, personligt, sentimentalt värde, vilket gör bedömningen aningen subjektiv - men är det inte den absolut vackraste låten som skrivits? Texten är ju ganska simpel, men det är det som gör den så briljant. Ingen annan har lyckats förmedla de känslorna på ett så enkelt sätt.
There is a light that never goes out*
Halvdeppig glädje. Grym kärleksförklaring. Slutet av en höstlig onsdagnatt i en källarlokal vid Mariatorget. Vackert.
*Lugn är väl kanske inte, helt och hållet, rätt ord för att beskriva den här låten.
Idag kängar vi M.I.A som ställer in resten av sin turné. Jag såg fram emot att se henne, men, men... Roskilde-biljetter köpta - fan vad kul det ska bli!
Heja Alliansen!
http://www.stoppafralagen.nu/
Så jävla sjukt integritetskränkande att det inte finns.
Kan någon bara stoppa det här?
Så jävla sjukt integritetskränkande att det inte finns.
Kan någon bara stoppa det här?
Gamla vanor sitter kvar
Klockan 9:30 ringde väckarklockan imorse. Jag var givetvis outsövd, trots dryga tio timmars sängliggande och därför fick snooze-knappen äran även denna morgon. Två gånger nio minuter senare kände jag mig fortfarande trött och grinig. Därför formulerade jag, som vanligt vid såna här tillfällen, följande sms;
Vi har inga viktiga lektioner idag, va? Jag pallar verkligen inte gå upp. Puss
Jag var ungefär en halv sekunds tankeverksamhet ifrån att trycka på "skicka" och sedan stänga av alarmet helt och hållet, när någon sorts varninslampa inom mig började blinka. Annars hade nog Jenny tyckt att jag är ganska konstig. Och min chef hade varit ganska sur för att jag kommit ett par timmar sent till jobbet.
Dagens låt:
Band of Horses - Is There a Ghost?
Snart (ptja, 12 dagar) dags för årets första festival! Republik kom jag ju aldrig riktigt in på...
Vi har inga viktiga lektioner idag, va? Jag pallar verkligen inte gå upp. Puss
Jag var ungefär en halv sekunds tankeverksamhet ifrån att trycka på "skicka" och sedan stänga av alarmet helt och hållet, när någon sorts varninslampa inom mig började blinka. Annars hade nog Jenny tyckt att jag är ganska konstig. Och min chef hade varit ganska sur för att jag kommit ett par timmar sent till jobbet.
Dagens låt:
Band of Horses - Is There a Ghost?
Snart (ptja, 12 dagar) dags för årets första festival! Republik kom jag ju aldrig riktigt in på...
Herr Abele
För ett tag sedan gick jag runt och tvingade folk att utstå långa utläggningar om mitt förakt mot denne Jay Leno-liknande kille. Det var egentligen inte alltför mycket personligt, utan det handlade mest om att en 16-åring blev misshandlad till döds, och ändå var det AA som alla minns. Varför? Jo, för att han startade en facebook-grupp. Det hela tappade sina proportioner rätt fort, priser delades ut - ni vet, Free Your Mind, som Bono och Aung Lee (folk som gjort riktigt stora saker för andra människor) tidigare fått, AA blev otroligt känd, tack vare ett par minuter vid tangentbordet. Så pass känd att det numera finns människor som ödslar tid på att skriva om honom på sina bloggar. Varför skriver jag om det här nu då? Jo, jag ramlade över ett kul youtube-klipp där de driver med killen i fråga. Inte för att jag egentligen orkar ödsla mer tid på att spy galla - det är bara så tråkigt på jobbet och boken jag läser är för deprimerande.
En mans död är en annan mans bröd och Anton Abele har jävligt många skogaholmslimpor.
En mans död är en annan mans bröd och Anton Abele har jävligt många skogaholmslimpor.
Jaha, vad nu då?
Det är väl ganska mycket så det känns.
Svaret är ganska enkelt; ingenting. Jag tänkte inte göra något särskilt i ett par veckor. Ligga i solen och läsa, jobba en del, sova en större del, lyssna på musik och allmänt bara ta det lugnt. Det är sommar och det är bra. Man har nästan glömt bort hur udnerbart det är. Jag har egentligen ingenting som jag måste göra förrän typ i September. Det är frihetskänsla.
Svaret är ganska enkelt; ingenting. Jag tänkte inte göra något särskilt i ett par veckor. Ligga i solen och läsa, jobba en del, sova en större del, lyssna på musik och allmänt bara ta det lugnt. Det är sommar och det är bra. Man har nästan glömt bort hur udnerbart det är. Jag har egentligen ingenting som jag måste göra förrän typ i September. Det är frihetskänsla.
Någon dag efter
En lätt form (ordet missbrukas rätt duktigt) av melankoli. Glädje. Förvirring.
Det var garanterat en av de bästa dagarna, men eftersmaken är bitterljuv.
Jag måste fylla tomheten.
Det var garanterat en av de bästa dagarna, men eftersmaken är bitterljuv.
Jag måste fylla tomheten.
Dagen D
Nu ska jag dricka champagne.
Den dåliga bloggfrekvensen
Jaaa, jag måste väl komma med nån sorts ursäkt; jag har haft annat för mig. Blivit klar med allt skolarbete, festat, jobbat, varit ute i paradiset (simons landställe) och njutit av sommaren med allt vad det innebär.
På torsdag är det dags.
Efter det lovar jag att blogga helt otroligt mycket!
På torsdag är det dags.