Home, sweet home...
Inte.
Halsfluss efter halva Kreta-vistelsen som iofs inte förstörde alltför mycket just då... Jag missade egentligen bara en vandring, som förvisso ska ha varit något extra, men ahh... Jag fick en extra dags sömn på stranden. Alltid något. I övrigt var resan mycket angenäm. En hel del trevliga människor, en hel del nya människor. Maten smakade som den alltid gör i Grekland... Man är lyrisk över hur gott det är med grekisk sallad, tzatsiki, moussaka och souvlaki i ungefär två dygn. Då har man ätit allt minst två gånger och man inser att det är i princip det som finns att äta. Imponerande matkultur de har framodlat under dryga 5000 år som civilisation. Vandringarna var iaf mycket vackra. Fan vad jag älskar berg. När jag var liten ("du är fortfarande liten, bla bla" - ok mindre då) vandrade vi alltid i Tatrabergen i Polen om somrarna. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tyckte om det. Med tanke på att jag inte hade något val, päronen var lyriska och jag hade inte direkt något inflytande över semesterplanerna då, så intalade jag mig själv att det var kul. Fast egentligen tyckte jag nog inte det. Detta framgår nog tydligt av att vi faktiskt slutade åka och vandra ungefär när jag blev tillräckligt gammal för att våga säga vad jag tycket. Nu i efterhand så ändrar jag mig - eller jag ångrar mig. Jag borde tagit till vara på den tiden och njutit då. Jävligt enkelt att säga i efterhand. Skönt att jag sitter och argumenterar med mig själv här på nattkvisten. Vad vill jag då flumma fram? Jo, jag vill åka till Tatrabergen nästa sommar. Nån som är på? En vecka i Kraków och den judiska kulturfestivalen kan kombineras med vandrandet. Förslagsvis vandrar man innan. Jag vet inte riktigt varför man verkar få så dålig kondition av att vistas i Kraków. Måste vara all flottig mat.
Sen kom jag ju då hem från Kreta. Halsen var i princip halvt igensvullen så jag fick ställa in helgens planer och istället ligga och dricka citronte med honung och knapra antibiotika. Det är väl typ det jag gjorde i ett par dagar där. Måndagen kändes som et stort antiklimax. Att gå runt och vara taggad i flera veckor inför derbyt och sedan på matchdagen känna sig sjuk och bara allmänt låg var ju rätt kasst. Bra resultat och skön stämning iaf.
Nu sitter jag och skriver mitt projektarbete. Det ska vara klart senast klockan 23:59 på Söndag. Att säga att jag är lite småstressad är väl en underdrift. Fast nu ljög jag. Jag borde vara stressad. Sanningen är dock att jag inte bryr mig nämnvärt, iaf inte just nu. Jag vet inte riktigt varför, men på sistone har jag bara inte orkat bry mig. Jag har tappat all lust och motivation (den lilla som faktiskt existerade förut) till typ... Allt skolarbete. Inget är roligt. Inget är spännande. Att behöva slänga sina tankar från elektroners rörelsebanor till franska verbböjningar till kemiska jämviktsförhållanden och slutligen till definitionen av en integral, på lite drygt tre timmar, känns ju lagom konstruktivt. Jag undrar hur mycket av detta som faktiskt kommer att underlätta mitt framtida liv. Låter jag skoltrött?
Jag är bara bitter. Senaste tiden har känts så. Jag vill bara bli klar med allt och börja göra nåt jag verkligen vill. Sätta mig in i ett ämne som är intressant. Eller bara resa. Vi får se. Det har förresten inte gått en enda dag det senaste halvåret utan att jag har dagdrömt om Barcelona. We'll see.
Nu ska jag somna sött till lite Pink Floyd. Imorgon är det TTA. Hoppas jag kommer in. On verra bien.
Halsfluss efter halva Kreta-vistelsen som iofs inte förstörde alltför mycket just då... Jag missade egentligen bara en vandring, som förvisso ska ha varit något extra, men ahh... Jag fick en extra dags sömn på stranden. Alltid något. I övrigt var resan mycket angenäm. En hel del trevliga människor, en hel del nya människor. Maten smakade som den alltid gör i Grekland... Man är lyrisk över hur gott det är med grekisk sallad, tzatsiki, moussaka och souvlaki i ungefär två dygn. Då har man ätit allt minst två gånger och man inser att det är i princip det som finns att äta. Imponerande matkultur de har framodlat under dryga 5000 år som civilisation. Vandringarna var iaf mycket vackra. Fan vad jag älskar berg. När jag var liten ("du är fortfarande liten, bla bla" - ok mindre då) vandrade vi alltid i Tatrabergen i Polen om somrarna. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tyckte om det. Med tanke på att jag inte hade något val, päronen var lyriska och jag hade inte direkt något inflytande över semesterplanerna då, så intalade jag mig själv att det var kul. Fast egentligen tyckte jag nog inte det. Detta framgår nog tydligt av att vi faktiskt slutade åka och vandra ungefär när jag blev tillräckligt gammal för att våga säga vad jag tycket. Nu i efterhand så ändrar jag mig - eller jag ångrar mig. Jag borde tagit till vara på den tiden och njutit då. Jävligt enkelt att säga i efterhand. Skönt att jag sitter och argumenterar med mig själv här på nattkvisten. Vad vill jag då flumma fram? Jo, jag vill åka till Tatrabergen nästa sommar. Nån som är på? En vecka i Kraków och den judiska kulturfestivalen kan kombineras med vandrandet. Förslagsvis vandrar man innan. Jag vet inte riktigt varför man verkar få så dålig kondition av att vistas i Kraków. Måste vara all flottig mat.
Sen kom jag ju då hem från Kreta. Halsen var i princip halvt igensvullen så jag fick ställa in helgens planer och istället ligga och dricka citronte med honung och knapra antibiotika. Det är väl typ det jag gjorde i ett par dagar där. Måndagen kändes som et stort antiklimax. Att gå runt och vara taggad i flera veckor inför derbyt och sedan på matchdagen känna sig sjuk och bara allmänt låg var ju rätt kasst. Bra resultat och skön stämning iaf.
Nu sitter jag och skriver mitt projektarbete. Det ska vara klart senast klockan 23:59 på Söndag. Att säga att jag är lite småstressad är väl en underdrift. Fast nu ljög jag. Jag borde vara stressad. Sanningen är dock att jag inte bryr mig nämnvärt, iaf inte just nu. Jag vet inte riktigt varför, men på sistone har jag bara inte orkat bry mig. Jag har tappat all lust och motivation (den lilla som faktiskt existerade förut) till typ... Allt skolarbete. Inget är roligt. Inget är spännande. Att behöva slänga sina tankar från elektroners rörelsebanor till franska verbböjningar till kemiska jämviktsförhållanden och slutligen till definitionen av en integral, på lite drygt tre timmar, känns ju lagom konstruktivt. Jag undrar hur mycket av detta som faktiskt kommer att underlätta mitt framtida liv. Låter jag skoltrött?
Jag är bara bitter. Senaste tiden har känts så. Jag vill bara bli klar med allt och börja göra nåt jag verkligen vill. Sätta mig in i ett ämne som är intressant. Eller bara resa. Vi får se. Det har förresten inte gått en enda dag det senaste halvåret utan att jag har dagdrömt om Barcelona. We'll see.
Nu ska jag somna sött till lite Pink Floyd. Imorgon är det TTA. Hoppas jag kommer in. On verra bien.
Kreta
Klockan 07:00 lyfter (förhoppningsvis) mitt plan från Arlanda. En veckas vandring på Kreta, med min klass och den andra naturklassen väntar - det ska bli helt sjukt skönt och jävligt roligt!
Att ta semester precis när det börjat bli jobbigt i skolan är jävligt skönt. När jag återvänder ska jag bli klar med mitt projektarbete. Men det ska jag inte tänka på i sju dagar framöver. Skönt.
Ha så kul i Sverige!
Oasis - All around the world
ps. hata aik. ds.
Att ta semester precis när det börjat bli jobbigt i skolan är jävligt skönt. När jag återvänder ska jag bli klar med mitt projektarbete. Men det ska jag inte tänka på i sju dagar framöver. Skönt.
Ha så kul i Sverige!
Oasis - All around the world
ps. hata aik. ds.
Arivka...
Jag tänkte skriva något längre om varje konsert, men jag orkar inte. Det har dragit ut för länge på tiden för att jag ska lyckas skriva ihop mina minnen någorlunda bra.
Ni behöver inte påpeka hur mobbat det är att skriva om det här två månader senare, jag är redan medveten om det. Jag har bara ingen som helst lust att plugga.
Onsdag:
Svensk Pop
Första kvällen, förväntningarna på topp. Man har hittat alla sina vänner och fler som man inte visste skulle vara där. På campingscenen står ett skönt band framför ett litet golv med hundratals poppare som röjer. Adrenalinkick.
Torsdag:
Mando Diao
Bloc Party
Scissor Sisters
Weeping Willows
Mando motsvarade förväntningarna. Bloc Party röjde rätt ordentligt och underhöll bra - sångaren är jävligt cool. Scissor Sisters var ganska roliga, även om jag inte gillar deras musik nämnvärt. WW var ju som tidigare sagt bäst.
Fredag:
Vapnet
Detektivbyrån
Shout out Louds
Familjen
Juvelen
Melody Club
The Tough Alliance
Infected Mushroom
TTA-spelningen var en stor besvikelse musikaliskt sett. Även om jag visste att deras tidigare spelningar varit play-back fanns det ändå en stor förhoppning inom mig att det här skulle vara på riktigt. I dunno why. Det var ändå en helt störd spelning. Folk röjde helt brutalt mycket och man flög fram och tillbaka framför scenen innan göteborgarna fick gå av efter fyra låtars playback.
Infected var riktigt jävla coola, likaså deras publik.
Resten av fredagens spelningar var helt ok, Vapnet och Juvelen lite över förväntan annars inga överraskningar.
Lördag:
Tingsek
Svenska Akademien
Slagsmålsklubben
The Magic Numbers
SMK. Galet röj i leran och helt väcka artister som bjöd på bra underhållning. Riktigt jävla kul. I övrigt... _Inget särskilt faktiskt.
Festivallivet var lite skabbigt till en början, men man vande sig efter några timmar och sen blev det bara chockgrymt.
Sådär, det får räcka som sammanfattning.
Au revoir.
Ni behöver inte påpeka hur mobbat det är att skriva om det här två månader senare, jag är redan medveten om det. Jag har bara ingen som helst lust att plugga.
Onsdag:
Svensk Pop
Första kvällen, förväntningarna på topp. Man har hittat alla sina vänner och fler som man inte visste skulle vara där. På campingscenen står ett skönt band framför ett litet golv med hundratals poppare som röjer. Adrenalinkick.
Torsdag:
Mando Diao
Bloc Party
Scissor Sisters
Weeping Willows
Mando motsvarade förväntningarna. Bloc Party röjde rätt ordentligt och underhöll bra - sångaren är jävligt cool. Scissor Sisters var ganska roliga, även om jag inte gillar deras musik nämnvärt. WW var ju som tidigare sagt bäst.
Fredag:
Vapnet
Detektivbyrån
Shout out Louds
Familjen
Juvelen
Melody Club
The Tough Alliance
Infected Mushroom
TTA-spelningen var en stor besvikelse musikaliskt sett. Även om jag visste att deras tidigare spelningar varit play-back fanns det ändå en stor förhoppning inom mig att det här skulle vara på riktigt. I dunno why. Det var ändå en helt störd spelning. Folk röjde helt brutalt mycket och man flög fram och tillbaka framför scenen innan göteborgarna fick gå av efter fyra låtars playback.
Infected var riktigt jävla coola, likaså deras publik.
Resten av fredagens spelningar var helt ok, Vapnet och Juvelen lite över förväntan annars inga överraskningar.
Lördag:
Tingsek
Svenska Akademien
Slagsmålsklubben
The Magic Numbers
SMK. Galet röj i leran och helt väcka artister som bjöd på bra underhållning. Riktigt jävla kul. I övrigt... _Inget särskilt faktiskt.
Festivallivet var lite skabbigt till en början, men man vande sig efter några timmar och sen blev det bara chockgrymt.
Sådär, det får räcka som sammanfattning.
Au revoir.
...
What will happen when I die
Will I pay for all My crimes
Because sometimes I did fail, although I tried to try
Will You remember me this way
or will the picture change
It's too late to go back; oh it's much too late
when I was young I didn't care, I was busy crawling down the stairs
With the voice I thought was mine
I didn't sing, I mime two words that almost rime
well those where confusing times
Will You remember Me this way or will the picture change
It's too late to go back; oh it's much too late
When I was young I didn't care, I was busy crawling down the stairs
Please don't forget Me when I'm gone, 'cause my life must have some work
And please forgive me if im wrong
'cause I didn't mean to be all wrong
I didn't mean to be
No, I didn't mean to be
I didn't mean to be all wrong
I didn't mean to be
I didn't mean to be
No I didn't mean to be
Jag tror inte riktigt ni förstår hur pass tråkigt mitt projektarbete är. Det är verkligen sjukt tråkigt. Min plan är att bli klar på fredag. Jag borde verkligen bli det. Jag har däremot ett litet problem som går ut på att jag egentligen bara kan plugga riktigt effektivt på nätterna. Eller ja, det var så förut. Sen kom facebook.
Aja, de närmaste dagarna ser ut så här: Vakna, trött som ett... Jag vet inte vad. Frukost + stor kaffe. Skola. Fixa divere saker på stan. Hem och sova. Äta middag. Plugga till sen natt. Repeat. Hälsosamt. Destruktivt.
Nu fixade jag iofs tillgång till SU's bibliotek och databaser. Det kanske underlättar lite.
God natt.
Will I pay for all My crimes
Because sometimes I did fail, although I tried to try
Will You remember me this way
or will the picture change
It's too late to go back; oh it's much too late
when I was young I didn't care, I was busy crawling down the stairs
With the voice I thought was mine
I didn't sing, I mime two words that almost rime
well those where confusing times
Will You remember Me this way or will the picture change
It's too late to go back; oh it's much too late
When I was young I didn't care, I was busy crawling down the stairs
Please don't forget Me when I'm gone, 'cause my life must have some work
And please forgive me if im wrong
'cause I didn't mean to be all wrong
I didn't mean to be
No, I didn't mean to be
I didn't mean to be all wrong
I didn't mean to be
I didn't mean to be
No I didn't mean to be
Jag tror inte riktigt ni förstår hur pass tråkigt mitt projektarbete är. Det är verkligen sjukt tråkigt. Min plan är att bli klar på fredag. Jag borde verkligen bli det. Jag har däremot ett litet problem som går ut på att jag egentligen bara kan plugga riktigt effektivt på nätterna. Eller ja, det var så förut. Sen kom facebook.
Aja, de närmaste dagarna ser ut så här: Vakna, trött som ett... Jag vet inte vad. Frukost + stor kaffe. Skola. Fixa divere saker på stan. Hem och sova. Äta middag. Plugga till sen natt. Repeat. Hälsosamt. Destruktivt.
Nu fixade jag iofs tillgång till SU's bibliotek och databaser. Det kanske underlättar lite.
God natt.
Söndagsdepp
Okeej, här är ett stycke jag slängde ihop, men som jag inte blev särskilt nöjd med - det kändes för pretentiöst. Jag publicerar det ändå eftersom jag ändå inte kommer att kunna beskriva det bättre än så här.
Here goes.
Man blir sentimental av att lyssna på Weeping Willows men ändå gör man det en söndag-kväll. De är verkligen otroligt bra. Helt givet att deras spelning på Arvika var det bästa jag upplevt i konsertväg - vilket iofs inte har tillräckligt stor innebörd för att beskriva känslan. Magnus Carlsson är karismatisk och strålar av sympati kl 02:00, i ett konserttält står jag med två av mina bästa vänner och tusentals popromantiker och njuter. När Touch Me spelas är tårarna inte långt borta. Så jävla vackert. Promenaden till campingen är tyst men underbar. Ignorerar fylleskrålande norrlänningar och kommer fram till mitt tält. Vi drar fram solstolarna, sätter oss och öppnar varsin öl. Fortfarande helt upprymda och fyllda av glädje sitter vi och pratar, myser.
Livskvalité.
Sådärja, jag varnade innan för nivån av pretentiositet (ehh, är det ett ord?) i texten. Arvika var underbart på ett annat sätt än både Kraków och Barcelona - som också hade sin egna charm. Men Arvikafestivalen var nog ändå sommarens höjdpunkt. Jag längtar redan till nästa sommars festivaler. Patetiskt.
Min mamma håller på med ett konstprojekt och skulle rita av min hand då jag fick en impuls att jag skulle donera mitt festivalband till projektet. Cut and done. Samtidigt som Weeping Willows toner flödade ur högtalarna fick jag lust att skriva av mig. Därför sitter jag och pratar sommarminnen nu. Jag hade ju lovat en resumé - vilket jag även planerade att skriva. Det här får kanske räcka. We'll see.
Nu ska jag fortsätta att skriva om hur kopparförgiftning från en läckande båtbottenfärg påverkar blåstångens reproduktionsförmåga.
Sex dagar kvar till Kreta.
Here goes.
Man blir sentimental av att lyssna på Weeping Willows men ändå gör man det en söndag-kväll. De är verkligen otroligt bra. Helt givet att deras spelning på Arvika var det bästa jag upplevt i konsertväg - vilket iofs inte har tillräckligt stor innebörd för att beskriva känslan. Magnus Carlsson är karismatisk och strålar av sympati kl 02:00, i ett konserttält står jag med två av mina bästa vänner och tusentals popromantiker och njuter. När Touch Me spelas är tårarna inte långt borta. Så jävla vackert. Promenaden till campingen är tyst men underbar. Ignorerar fylleskrålande norrlänningar och kommer fram till mitt tält. Vi drar fram solstolarna, sätter oss och öppnar varsin öl. Fortfarande helt upprymda och fyllda av glädje sitter vi och pratar, myser.
Livskvalité.
Sådärja, jag varnade innan för nivån av pretentiositet (ehh, är det ett ord?) i texten. Arvika var underbart på ett annat sätt än både Kraków och Barcelona - som också hade sin egna charm. Men Arvikafestivalen var nog ändå sommarens höjdpunkt. Jag längtar redan till nästa sommars festivaler. Patetiskt.
Min mamma håller på med ett konstprojekt och skulle rita av min hand då jag fick en impuls att jag skulle donera mitt festivalband till projektet. Cut and done. Samtidigt som Weeping Willows toner flödade ur högtalarna fick jag lust att skriva av mig. Därför sitter jag och pratar sommarminnen nu. Jag hade ju lovat en resumé - vilket jag även planerade att skriva. Det här får kanske räcka. We'll see.
Nu ska jag fortsätta att skriva om hur kopparförgiftning från en läckande båtbottenfärg påverkar blåstångens reproduktionsförmåga.
Sex dagar kvar till Kreta.
Huvudvärk
...som inte är orsakad av bakfylla! Det var fan länge sen jag hade så jävla ont i huvudet av icke-alkohol-relaterad anledning. Faktum är att det var länge sen jag hade så ont i huvudet överhuvudtaget. Förkyld är jag också. Jävla Utö-resa. Men det var ganska kul ändå. Eller ahh, det var kul att umgås med softa människor, själva kursen vi läste där var brutalt tråkig. Första dagen var min uppgift att undersöka hur vågornas urgröpning kunde spåras på en liten holme. Kul. Verkligen. Den andra dagens uppgift visade sig vara ännu tråkigare. Tänk er en mur gjord av stenar i olika storlekar. Tänk er nu att ni har en bok om stenar i handen. Tänk er nu att ni ska ta reda på vilka olika stenar muren är gjord av och vilka mineraler den innehåller. Till er hjälp har ni lite olika verktyg som ni inte riktigt lyckas bemästra. Nåja, man kunde iaf gissa lite snabbt vad det var för stenar och ligga och sola istället. Vid redovisningen var det ändå ingen som lyssnade.
Nu sitter jag iaf här på jobbet igen, lyssnar på musik och surfar. Som vanligt alltså. Enda skillnaden är väl att huvudvärken, som sagt, inte är orsakad av bakfylla :)
Igår kväll hade jag en trevlig familjestund med min pappa och hans flickvän. Vi letade recept i den nya italienska kokbok som jag köpte till pappa i födelsedgspresent. Vi hittade ett recpet på ugnsstekt kyckling med kapris-sås och kryddsmör med italiensk tomatsoppa. Det var jättegott och vi lagade maten tillsammans osv. Avnjöts med ett glas vitt vin. Efter det tittade vi på deras semesterbilder från resan till Gerogien, Turkiet och Armenien. Häftigt. Mysig kväll som avslutades med att jag spelade in Pink Floyd-filmen. Den ska nog avnjutas nån baksisöndag framöver...
Ikväll har pappa fest hemma. 30 pers kommer typ. Min huvudvärk gör nog att jag inte dricker något vin alls. Mao kommer jag inte att ha druckit på två veckor, vilket får anses som ett klart trendbrytande från sommarens nedbrytande aktiviteter.
Moz - America Is Not The World.
Konsertminnen.
Aprpoå det så är biljetter till Kent redan styrda, nu i dagarna fixas tickets till Manu, Kaiser och möjligtvis Arcade... Bra konserthöst! Sämre plånbokshöst...
Nu sitter jag iaf här på jobbet igen, lyssnar på musik och surfar. Som vanligt alltså. Enda skillnaden är väl att huvudvärken, som sagt, inte är orsakad av bakfylla :)
Igår kväll hade jag en trevlig familjestund med min pappa och hans flickvän. Vi letade recept i den nya italienska kokbok som jag köpte till pappa i födelsedgspresent. Vi hittade ett recpet på ugnsstekt kyckling med kapris-sås och kryddsmör med italiensk tomatsoppa. Det var jättegott och vi lagade maten tillsammans osv. Avnjöts med ett glas vitt vin. Efter det tittade vi på deras semesterbilder från resan till Gerogien, Turkiet och Armenien. Häftigt. Mysig kväll som avslutades med att jag spelade in Pink Floyd-filmen. Den ska nog avnjutas nån baksisöndag framöver...
Ikväll har pappa fest hemma. 30 pers kommer typ. Min huvudvärk gör nog att jag inte dricker något vin alls. Mao kommer jag inte att ha druckit på två veckor, vilket får anses som ett klart trendbrytande från sommarens nedbrytande aktiviteter.
Moz - America Is Not The World.
Konsertminnen.
Aprpoå det så är biljetter till Kent redan styrda, nu i dagarna fixas tickets till Manu, Kaiser och möjligtvis Arcade... Bra konserthöst! Sämre plånbokshöst...