Home, sweet home...

Inte.

Halsfluss efter halva Kreta-vistelsen som iofs inte förstörde alltför mycket just då... Jag missade egentligen bara en vandring, som förvisso ska ha varit något extra, men ahh... Jag fick en extra dags sömn på stranden. Alltid något. I övrigt var resan mycket angenäm. En hel del trevliga människor, en hel del nya människor. Maten smakade som den alltid gör i Grekland... Man är lyrisk över hur gott det är med grekisk sallad, tzatsiki, moussaka och souvlaki i ungefär två dygn. Då har man ätit allt minst två gånger och man inser att det är i princip det som finns att äta. Imponerande matkultur de har framodlat under dryga 5000 år som civilisation. Vandringarna var iaf mycket vackra. Fan vad jag älskar berg. När jag var liten ("du är fortfarande liten, bla bla" - ok mindre då) vandrade vi alltid i Tatrabergen i Polen om somrarna. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tyckte om det. Med tanke på att jag inte hade något val, päronen var lyriska och jag hade inte direkt något inflytande över semesterplanerna då, så intalade jag mig själv att det var kul. Fast egentligen tyckte jag nog inte det. Detta framgår nog tydligt av att vi faktiskt slutade åka och vandra ungefär när jag blev tillräckligt gammal för att våga säga vad jag tycket. Nu i efterhand så ändrar jag mig - eller jag ångrar mig. Jag borde tagit till vara på den tiden och njutit då. Jävligt enkelt att säga i efterhand. Skönt att jag sitter och argumenterar med mig själv här på nattkvisten. Vad vill jag då flumma fram? Jo, jag vill åka till Tatrabergen nästa sommar. Nån som är på? En vecka i Kraków och den judiska kulturfestivalen kan kombineras med vandrandet. Förslagsvis vandrar man innan. Jag vet inte riktigt varför man verkar få så dålig kondition av att vistas i Kraków. Måste vara all flottig mat.

Sen kom jag ju då hem från Kreta. Halsen var i princip halvt igensvullen så jag fick ställa in helgens planer och istället ligga och dricka citronte med honung och knapra antibiotika. Det är väl typ det jag gjorde i ett par dagar där. Måndagen kändes som et stort antiklimax. Att gå runt och vara taggad i flera veckor inför derbyt och sedan på matchdagen känna sig sjuk och bara allmänt låg var ju rätt kasst. Bra resultat och skön stämning iaf.

Nu sitter jag och skriver mitt projektarbete. Det ska vara klart senast klockan 23:59 på Söndag. Att säga att jag är lite småstressad är väl en underdrift. Fast nu ljög jag. Jag borde vara stressad. Sanningen är dock att jag inte bryr mig nämnvärt, iaf inte just nu. Jag vet inte riktigt varför, men på sistone har jag bara inte orkat bry mig. Jag har tappat all lust och motivation (den lilla som faktiskt existerade förut) till typ... Allt skolarbete. Inget är roligt. Inget är spännande. Att behöva slänga sina tankar från elektroners rörelsebanor till franska verbböjningar till kemiska jämviktsförhållanden och slutligen till definitionen av en integral, på lite drygt tre timmar, känns ju lagom konstruktivt. Jag undrar hur mycket av detta som faktiskt kommer att underlätta mitt framtida liv. Låter jag skoltrött?

Jag är bara bitter. Senaste tiden har känts så. Jag vill bara bli klar med allt och börja göra nåt jag verkligen vill. Sätta mig in i ett ämne som är intressant. Eller bara resa. Vi får se. Det har förresten inte gått en enda dag det senaste halvåret utan att jag har dagdrömt om Barcelona. We'll see.

Nu ska jag somna sött till lite Pink Floyd. Imorgon är det TTA. Hoppas jag kommer in. On verra bien.

Kommentarer
Postat av: steffe20

ahh du går fan från klarhet till klarhet!

Postat av: Kusin

Jag är på för Tatrabergen men den här gången tänker jag fan inte bära dig...

2007-09-30 @ 17:36:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback