Life Is A Pigsty

Jag tänkte skriva något längre om varje konsert, men jag orkar inte. Det har dragit ut för länge på tiden för att jag ska lyckas skriva ihop mina minnen någorlunda bra.

Ni behöver inte påpeka hur mobbat det är att skriva om det här två månader senare, jag är redan medveten om det. Jag har bara ingen som helst lust att plugga.

Onsdag:
Svensk Pop

Första kvällen, förväntningarna på topp. Man har hittat alla sina vänner och fler som man inte visste skulle vara där. På campingscenen står ett skönt band framför ett litet golv med hundratals poppare som röjer. Adrenalinkick.

Torsdag:
Mando Diao
Bloc Party
Scissor Sisters
Weeping Willows

Mando motsvarade förväntningarna. Bloc Party röjde rätt ordentligt och underhöll bra - sångaren är jävligt cool. Scissor Sisters var ganska roliga, även om jag inte gillar deras musik nämnvärt. WW var ju som tidigare sagt bäst.

Fredag:
Vapnet
Detektivbyrån
Shout out Louds
Familjen
Juvelen
Melody Club
The Tough Alliance
Infected Mushroom

TTA-spelningen var en stor besvikelse musikaliskt sett. Även om jag visste att deras tidigare spelningar varit play-back fanns det ändå en stor förhoppning inom mig att det här skulle vara på riktigt. I dunno why. Det var ändå en helt störd spelning. Folk röjde helt brutalt mycket och man flög fram och tillbaka framför scenen innan göteborgarna fick gå av efter fyra låtars playback.
Infected var riktigt jävla coola, likaså deras publik.
Resten av fredagens spelningar var helt ok, Vapnet och Juvelen lite över förväntan annars inga överraskningar.

Lördag:
Tingsek
Svenska Akademien
Slagsmålsklubben
The Magic Numbers

SMK. Galet röj i leran och helt väcka artister som bjöd på bra underhållning. Riktigt jävla kul. I övrigt... _Inget särskilt faktiskt.

Festivallivet var lite skabbigt till en början, men man vande sig efter några timmar och sen blev det bara chockgrymt.

Sådär, det får räcka som sammanfattning.

Au revoir.