Life Is A Pigsty

...verkar inte riktigt ha så bra koll.



What does the Vice President do?

Det känns, av någon anledning, som att hon faktiskt borde ha lite koll på dem bitarna.

Brutal trötthet.

Botemedel: en stor kanna kaffe på String och fika med folk jag inte sett sen studenten.

Halvtråkig föreläsning.

Botemedel: dryga med Simon om korkade kommentarer och vila ögonen på den vackra tjejen i höger del av salen.

Heltråkig fotbollsmatch.

Botemedel: Nya avsnitt av Entourage (äntligen!) och Californication.

Hunger.


Träningsvärk.

Botemedel: Sluta träna.

Så, nu är jag cirka två veckor in i mitt studieliv och hittills kan jag ju konstatera att jag...

• Har jättemycket fritid.
• Inte riktigt utnyttjar den till fullo..
• Inte skaffat studiedisciplin.
• P.g.a ovanstående punkt, hamnat långt efter med kurslitteraturen.
• Trots ovanstående punkter lärt mig en hel del intressanta saker.
• Börjat använda mig av akademiska kvartar.
• Börjat störa mig hyfsat mycket på vissa i "klassen".
• Insett att studentpubar endast är softa p.g.a den billiga ölen, som är rätt nödvändig för att man ska stå ut med alla tråkiga människor.
• Haft ett "obligatoriskt moment", som tydligen varken var obligatoriskt eller betygsgrundande.
• Börjat använda ett mer invecklat språk i sms och vardagligt tal.
• Börjat irritera folk p.g.a ovanstående punkt.
• Varit på sköna hemmafester istället för uttjatade utgångar.
• Sett Nationalteatern live (en spelning som kanske får ett eget litet inlägg tillägnad sig).
• Sett två säsonger av Sex and the City.
• Börjat kolla på Vänner igen.
• Lagat en massa god mat.
• Varit i Norge över dagen.
• Börjat träna boxning igen.
• Blivit lite mer metrosexuell än tidigare.
• Fikat jättemycket.
• Funderat ut en massa planer för vad jag ska göra i vår.
• Spöat folk på facebook-schack.
• Spöat folk på facebook-risk.

Det är rätt mycket som har hänt med andra ord. Listan skulle egentligen bara bli ett par punkter och sedan följas av ett litet ångestfyllt stycke om hur lat improduktiv jag är, men sen kom jag ju på att jag faktiskt gjort en hel del och att det ändå faktiskt kan se ut som att jag inte är lat, även om jag i själva verket (fortfarande) är helt sjukt lat.

Idag hade vi seminarie om två texter (Gorgias av Platon och Den Nikomachiska Etiken av Aristoteles). Jag sa nån smart grej, kände mig nöjd och spenderade resten av de två timmarna med att fundera på om någon av tjejerna i seminariegruppen verkade intressant. Jag gillar mina prioriteringar.

Det finns en intressant tendens under föreläsningarna att ställa korkade frågor. T.ex. har det flertalet gånger frågats om Platons tankeställningar var influerade av Buddhismen, även fast vår professor ett par gånger förklarat (att hon ens ska behöva det) att Platon faktiskt levde några hundra år innan religionen ens blev känd i västvärlden. Min favorit är ändå killen som frågade om Aristoteles hade en "Linné-approach" till vetenskap.

Om ni inte tycker att ovanstående är kul så är ni helt enkelt obildade människor.

Nu ska jag sova. Tjingeling.

De lyckas aldrig göra någonting rätt. Senaste grejen är ju dygnet-runt-trafiken på natten. Spontant kanske det känns som en skön och smidig grej. Sanningen är ju den att man helt plötsligt har all tid i världen på sig att komma hem. Förr i tiden brukade man dra tidigare från ett ställe (kanske skippa sista ölen tom), för att inte behöva trängas i en överfylld nattbuss med en massa folk som vill bråka. Man kom hem i rimlig tid och hann dricka vatten och allt det där. Sls senaste påhitt möjlijgör att hänga kvar vid stället ett tag, ta ett långt pressbyråbesök, lite donken på det och sen röra sig mot tunnelbanan och vänta en kvart på tåget. Man kommer hem sent, hinner inte dricka vatten innan man somnar för att man är så trött och så slutligen får man inte sova särskilt mycket eftersom man måste vakna tidigt (måendes sådär vaa) för att gå till jobbet.

Mitt nuvarande icke-perfekta tillstånd här på jobbet är med andra ord helt och hållet orsakat av SL, och nej - jag tänker inte ta ansvar för mig själv.

Hat åt SL.

ps. Trädgår'n är jättekul, synd att jag insåg det den sista helgen. Nästa sommar då jääävlar! ds.

I föreläsningens halvtid sprang jag iväg till Pressbyrån för att köpa en stoor kaffe. När jag stod i kön och lät blicken vandra lite runt i butiken fastnade den på en otroligt söt tjej. Våra blickar möttes, hon log och jag besvarade det med att snabbt titta ner i marken, förläget. När hon hade hällt upp sitt kaffe stod jag fortfarande i kön och våra blickar möttes återigen. Den här gången mäktade jag med att besvara med ett leende, men när hon gick förbi mig lyckades jag absolut inte formulera några ord. Istället stod jag bara där, stum, och leendes som ett fån. Hon gick iväg nånstans och jag gick så småningom tillbaka till min föreläsning och började idealisera.

Vilken jävla succé.

Jag lyckades imorse gå upp fruktansvärt tidigt för tredje gången på en vecka för att åka till SU, sätta mig i en dåligt luftkonditionerad sal och lyssna samt föra anteckningar i två timmar. Idag handlade det om Platons relation mellan idé- och sinnesvärlden. Intressant*. Efter föreläsningen hängde jag hemma hos mormor i ett par timmar (jag hann inte med det igår) och sen bar det iväg till Stadion för en någorlunda seg 0-0-match, som faktiskt borde varit målrikare. Nu ska jag lägga mig och bläddra i Uppdraget - Boken som förändrar ditt liv och välja ut lite underhållning till morgondagens frukostfika.

*På riktigt, alltså.

Men ni vet väl hur det egentligen var med alla filosofer?

Såå, nu är jag hemma igen efter att ha missat sista tåget och åkt fyrans långa rutt (tur att man kan surfa på facebook på mobilen, annars hade jag antagligen avlidit pga tristess). Kvällen spenderades med tre nyblivna singlar framför ett SATC-maraton, med äppelkaka och ingefära-te. Mysigt.

På vägen hem slog det mig att jag under de två senaste dygnen ägnat mig åt hela tre aktiviteter; serietittande, matätande och sovande. Hela gårdagen försvann nämligen i bakfylledimma på ett bröllop, och söndagar är ju till för vila osv. Det här innebär ju att det verkligen blev som jag gick runt och förutspådde hela tiden för några veckor sen;

(halvordagrant citerat) "Fan vad kul det ska bli att komma igång med allt i höst, plugga, träffa folk o allt det där."

Jag ligger tvåhundra sidor kurslitteratur efter och har lärt känna noll nya människor.

Inte för att jag har bråttom, men ahh... Succé.

ps. Det är rätt skumt hur många par som har avslutat sina förhållanden den här veckan. ds.

Låter ju... Helt ok faktiskt.

Jag hatar att gå till frisören. Det innebär alltid en veckas obehag och terroriserande av tjejompisar med frågor om hur jag borde klippa mig. Jag får aldrig något konkret svar och när det väl är dags att svara på frisörens fråga om "hur jag vill ha det" sitter jag alltid där som ett frågetecken och kommer med det sjukt givande svaret "ehh typ kortare" - som om frisören väntade sig något annat. Jaja, det blev som det brukar bli - kortare - och nu sitter jag här sjukt obekväm och går till spegeln var tionde minut för att vänja mig, till skillnad från mitt vanliga narcissistiska beteende som innebär ungefär en spegling i halvtimmen.

Ahh, har inte så mycket mer att säga just nu - eller jo, jag har ju givetvis många sjukt invecklade och djupa funderingar, men jag orkar inte dela med mig av dem just nu.

En liten låt på det också.

19:39 Vänner
20:00 Simpsons
20:30 Family guy (halvtveksam underhållning)
21:00 Resident evil: Apocalypse (ännu mer tveksamt vaa)
22:45 Scrubs
23:15 2 1/2 män

...och så hoppas vi att jag vaknar upp och mår bra imorn, orkar inte med nån influensa.

Det här ska bli kul! Motivationen känns rätt på topp efter att ha slappat sig igenom en hel sommar. På onsdag ska jag registrera mig, sen tänkte jag skaffa mig rätt så mycket ångest över hur mycket kurslitteratur jag måste köpa och över hur dyr den är. Sen är det bara att njuta av dagarna som är kvar (det får gärna vara soligt och allmänt asbra väder) innan det är dags att börja erövra så mycket prettokunskaper att Simon, Jocke och pappa kommer vara de enda som orkar umgås med mig.

På tal om Jocke så vill jag bara inflika att jag avundas honom för att han vågar flytta till en annan stad i tre år. Själv skulle jag inte kunna flytta till en annan stad i Sverige (möjligtvis Uppsala, men kom igen - det är en förort till Sthlm), men att ta det ganska stora steget i livet är rätt coolt. Det hela öppnar ju för en resa till Göteborg, i annat syfte än fotboll, och möjlighet att uppleva staden (som tydligen ska vara rätt soft). Linköping känner jag tydligen också en del folk som ska flytta till - dit kan man ju också tänka sig att åka över nån helg.

Varför har jag fått en så stor lust att resa då? Mestadels eftersom jag haft en relativt reselös sommar, men även eftersom min tänkta New York-resa blev framflyttad till våren, pga diverse visum/pass/medborgarskap-krångel, som min mamma inte riktigt hinner lösa i tid. Det är ju rätt sjukt hur mycket saker man måste fixa inför en sån resa som polsk medborgare (rätt skumt mtp att Polen är med i EU och dessutom väldigt USA-vänligt) jämfört med vad jag behöver göra - typ ingenting. Nåja, det blir en kul resa nån gång runt min 20-årsdag istället. Det amerikanska presidentvalet får gärna krångla sjukt mycket och bidra till en fortsatt låg dollarkurs.

Eftersom yngsta kusinen (som är äldre än mig) kom in på college i London planerar jag även att åka dit över en långhelg i gott sällskap. Jag har ju liksom aldrig varit där och alla pratar om hur underbar staden är och bla bla bla. Perfekt tillfälle nu med andra ord. Den sista resan i planeringsstadie för tillfället: 10-dagars road trip i Alperna runt nyår med äldsta kusinen och bror. Flygstol till Genéve (antagligen) och sen lite blandade alporter som vi inte hunnit upptäcka än. Fab!

Så, egentligen har jag ersatt dysterheten över att inte få åka till N.Y. i höst med att planera in en massa andra resor. Det funkar rätt bra. En annan höst-dysterhet är ju att jag hade rätt långt framskridna planer på att inte bo kvar hemma längre. De planerna gick i stöpet och det var nån vecka där i Juni då jag var rätt nere över det. Nu för nån dag sen insåg jag att jag faktiskt kan fixa en rätt sjysst lägenheter genom sssb.se och inte bli av med den om jag vill ta ett sabbatshalvår. Numera kan man tydligen skriva in sig som boende i flerrumslägenhet med vem som helst (förut var det bara med fru/livspartner typ) och så länge den andra personen tar tillräckligt många poäng eller har pågående doktorandstudier så får man bo kvar. Tur att storebror blir inskriven som doktorand snart, då kan han passa på att hålla kvar min lägenhet i ca fyra år :) Så det är bara att börja leta och vänta på att nåt bra dyker upp, jag har typ tillräckligt många ködagar för att kunna få nåt rätt bra. Häri ligger ju dock ett litet problem. Skulle jag flytta hemifrån kommer jag antagligen inte ha råd med alla ovanstående reseprojekt. Dilemma.

Men trots det, en sammantaget god sinnesstämning. För att klyscha till de här plötsliga positiva vibbarna och även för att jag precis hittade den här låten efter typ en månads passivt letande;



Jag blev förresten totalt utdömd av nån sorts onykter hiphopare för någon dag sen, när jag var ute på en kvällspromenad. "Jävla snelugg - öh, eru en sån indiepoppare? Eru det eller? Dra hem till Baba Sonic merej! Wööh, hela världen är så underbar - lovar att du var på Baba igår med dina fula stuprörsjeans! Hatar er indiepoppare!"

Jag bara skrattade. Så jävla rätt. It's funny 'cause it's true, typ.

Nu ska jag sova igen.

Tjingeling.

ps. Jag lovar att sluta missbruka ordet "typ" inom en snar framtid...typ. ds.

Sätt högtalarna på max och kör igång lite skön allsång på kontoret:



Oavsett vilka andra grymma städer man tokdiggar (typ New York, Barcelona, Berlin osv...) så är fan Stockholm den bästa staden i hela världen.

Jaha, ikväll var det dags igen - andra gången jag somnar framför den filmen. Det rä inte det att den är dålig, jag vill verkligen tro på er alla som säger att den är bra. Men vad faaan. Somnar man två gånger så är det ett fett underbetyg och fr.o.m. nu kommer jag bara använda filmen i insomningssyfte. Egentligen borde jag alltså sätta på den nu, för att efter att ha somnat på kvällen kan jag i vanlig ordning inte somna på natten.

Men nej, istället gör jag något annat brutalt tråkigt - jag skriver ett CV. Jag ska nämligen söka lite jobb som jag hittade på platsbanken, bl.a. som timvikarie på mitt förra högstadie. Fatta grymt att komma tillbaka dit och äntligen få vara fascisten alla hatade. Muahahaha!

Det här måste för övrigt ha varit den tråkigaste onsdagen någonsin. Huvudvärken har iaf släppt.

Om nån undrar hur jag mår så känner jag mig som att jag kommer bli förkyld snart. Har vaknat med fet huvudvärk två mornar i rad (nej, inte fortfarande bakis) och hostar slem, nyser och känner mig allmänt seg. Imorn måste jag förbi pappa och städa tokmycket där eftersom han snart kommer hem efter fem veckors semster och jag har låtit lägenheten gått ner sig hyfsat mycket. Jag ska nog skippa vattenkriget på fredag (ni vet, det där feta vattenkriget som kommer att spåra ur ganska fullständigt). Istället tänkte jag glida iväg och kolla på Buzzcocks (!) gratis (!!) utomhus på medborgarplatsen (.) Sen vågar jag kanske utgång nånstans. Fast inte det där på Stureplan - det kommer vara för spårat. Vice, någon?

Så, nu vet ni det också.

JON LAJOIE.

Vilken snubbe. Sök på youtube. Humor behöver egentligen inte vara så avancerad som jag tidigare tyckt.

...var förresten jävligt kul. För kul. Man märker liksom att man har haft för roligt när man kommer hem, sover i närmare ett dygn och sedan är bakis i två. Man vet att ens polare har haft det ännu mycket mer för kul när man vaknar upp och ser sin blåtira i spegeln (helt olyckligt införskaffad). Tack.

Det var helt sanslöst roligt och det finns så mycket sjuka saker att berätta om, mestadels saker som man var tvungen att uppleva på plats - vilket ju gör själva historierna till såna där jobbiga internskämt som man hatar om man inte fattar dem. Så, ni som inte var där kan ju förvänta er att jag ett tag framöver, endast kommer att prata om saker som ni inte tycker är roliga och som ni resultatlöst kommer att försöka förstå, samtidigt som jag och de som faktiskt var i Tallinn ligger och gapskrattar på golvet.

Cheerio.

Allt började för lite mindre än tre år sen. Cheap Monday hade slagit igenom och alla gled runt i fula svarta stuprörsjeans. Jag började fundera lite på var (och varför) alla köpte kläder som var så uppenbart fel. Efter mycket letande insåg jag att det var Weekday på Götgatsbacken som sålde dessa hemska skapelser och jag påbörjade snart en hatkampanj mot denna butik. Varje gång någon tog upp butiken i fråga gjorde jag en äcklad min och ett äcklat läte, samma sak gällde när jag gick förbi butiken i fråga. Detta var naturligtvis jävligt kul, för att inte nämna otroligt moget - mestadels för att folk blev så pass irriterade. Jag vägrade gå in i butiken och därmed påverkade det folk som ville slöshoppa med mig, de kunde helt enkelt inte gå in där.

Så någon dag (efter typ ett år) hände det. Jag glömde att göra den äcklade minen och lätet när jag spatserade ner mot slussens tunnelbanestation. Ett fatalt misstag. Brist på koncentration skyllde jag allt på när jag blev konfronterad, men det visade sig att detta var början på slutet av hatet mot affären. Någon sorts söderfiering hade insmugit sig och jag kände inte längre samma agg mot hela Cheap Monday-fenomenet. Dagarna flöt på i någon sorts principsviktande dvala och jag låg sömnlös om nätterna, funderandes på hur jag kunde detta låta ske.

Helt plötsigt fanns det flertalet randiga t-shirts i min garderob, Jason Mraz och Coldplay fanns på mp3-spelaren och jag hade t.o.m. vågat gå in på Weekday. Iofs besannades de grövsta fördomarna mot affären rätt snabbt (fy fan vilka fula saker man hittar jävligt snabbt där inne - de sticker liksom ut och fångar ens blick omgående, kanske är det de gälla färgerna eller bara allmänt konstiga modellerna av kläder som gör det - jag vet inte).

Nå, det jag vill komma fram till med den här långa texten är att...

Jag köpte ett par jeans på Weekday för nån vecka sen. Skitsofta. Ahh just det, jag är en hycklare också som spenderade en massa onödig tid (iofs har jag sjukt mkt tid över - det här är väl beviset på det) på att bara hata något. Helt utan egentlig anledning.

Men nu har jag blivit en mycket bättre människa och jag kan se tillbaka på det här med ett skratt. Ett jävligt högt och långt skratt, mtp hur kul det var att jävlas med er alla. Särskilt Linnea.

Puss.