Life Is A Pigsty

Blir han inte fälld för något alls så har jag tröttnat på det här landet för tillfället och flyttar til Barcelona i höst.

Annars får jag fortsätta överväga de två alternativen "ja" och "nästa år". Förr eller senare ska jag åka dit och stanna en längre tid.

Ångesten som har skjutits fram under en längre tid med ursäkten "det är ju lång tid kvar tills man måste bestämma sig" börjar förresten göra sig påmind. Nu är det inte så lång tid kvar längre.

Ett års slappstudier på SU vore inte helt fel, heller.

Hela dagen har jag gått runt som ett jävla vrak, feta ringar runt ögonen, dåligt humör, allmän seghet och allt har bara känts kasst (den enda ljuspunkten var att mormor kom hem från sjukhuset och mådde bra).

Sömnproblem är väl något jag tampas med varje söndag. Man kommer hem sent på lördag, sover ut fram till tidig eftermiddag på söndagen och har sedan svårigheter med att somna på kvällen. Fine, det kan jag ta. Men att sova 6 timmar båda helgnätterna och sedan vara sjukt trött hela dagarna precis fram till att jag ska gå och lägga mig är ju bara orättvist. Det konstiga är att jag känner mig jävligt trött. Jag kan bara inte somna. Har legat och vridit mig till och från i tre timmar nu.

Varför kan jag inte bara få sova och vakna, utvilad, för en gångs skull? Jag måste egentligen inte vara utvilad. Men gärna nåt annat än att genomleva hela morgondagen helt apatisk, trots fyra koppar kaffe.

Ok, en till bra grej har hänt idag. Jag har återupptäckt låten Only Love Can Break Your Heart med St Etienne. Varför jag glömde bort den vet jag inte. Den är ju helt sjukt bra.

Tydligen införskaffades den förra helgen, antagligen strax efter att jag kommit hem från svartklubben under St: Eriksbron (som för övrigt var riktigt flippad!) och satt mig vid datorn, pigg och något onykter. Dagen efter hade jag lite halvvaga minnen från tiden mellan att jag kom hem och insomnandet vilket ledde till en ganska stor förvåning när orderbekräftelsen dök upp på mailen. Nåja, tydligen sparade jag in runt 300 spänn på denna toppenaffär.


Det känns ju lite halvt sådär vaa... Men jag kommer säkert på nån bra att ge denna halvkassa present till.

Funderar på att:
1. Ta bort mig CSNs medlemserbjudanden via mail (allt är deras fel).
2. Sätta alkolås på min dator, pappas dator och min mobil (av lite halvliknande anledningar).

Har ni spelat det? Om ni har sjukt tråkigt på jobbet och för tillfället inte pallar plugga mer inför ert biologiprov på onsdag så kan ni ju lägga till en application med det namnet på facebook. Lovar att det spelet är tillräckligt beroendeframkallande och roligt för att tiden ska försvinna någorlunda fort.

För övrigt så börjar jag bli ruskigt irriterad på datorn här på jobbet. Uppkopplingen och minnet är sjukt segt, vilket gör det jävligt ansträngande att ladda ner musik - om man väl orkar försöka så tar det fett lång tid innan musiken är nedladdad. Detta har resulterat att jag inte kunnat lägga till mer musik till playlisten i winamp, vilket ju är sjukt störande - jag har lyssnat så jävla mycket på alla de här låtarna att jag kan dem utantill.

En annan grej som är sjukt irriterande är min fransklärarinna. Jag har haft henne i mer än ett år och har insett det först nu. Vad det är som irriterar mig är svårt att sätta fingret på. Antagligen har det att göra med att alla uppgifter vi ska skriva handla om personliga problem och känslor. Fine, det kanske funkar för andra människor. Jag har däremot ingen större lust att skriva en sida text på franska om vad ensamhet innebär för mig. Även om jag säkerligen skulle vinna än fler empatipoäng hos henne än jag redan har, så känns det bara destruktivt och för personligt att skriva om. Nu har jag då skjutit upp den här uppsatsen i en dryg månad, vilket ju inte är optimalt, men jag hoppas att hon glömmer bort det åtminstone fram till jullovet så att jag kan tvinga fram lite smarta och pretentiösa meningar nån gång efter nyår. Då brukar man ju ändå vara ganska nedstämd och lite halvt melankolisk. Eller så skriver jag allt dagen efter Weeping Willows spelning, de borde säkert lyckas trigga ett par dagars sentimentala tankegångar.

All text i det här inlägget bara var helt planlöst skrivande, men sånt får ni stå ut med.

Nu ska jag slå mitt rekord på delfinspelet.

ps. bilden är någon annans, då min jävla mobilkamera är sämst. ds.

Du, underbara dryck. Vad vore vi utan dig?

Att man kan bli så glad över att köpa en sak. Ett par nya skor, iofs inte vilka skor som helst utan de snyggaste någonsin, men ändå. Jag unnade mig själv en liten tidig julklapp i torsdags och är fortfarande rätt så upprymd över det. Hela den dagen blev räddad. Av ett par skor. Tänker tillbaka på högstadiet då man köpte ett par nya skor på våren, gick i dem tills de var helt sönderslitna och då köpte man ett par nya. Då tyckte man det var helt ok. En ny tröja eller dylikt var inget man köpte alltför ofta heller. Man växte ju fortfarande, så det var ju "onödigt att lägga ut pengar på sakr man ändå bara kunde använda i ett halvår". Nu har det gått två dagar sen mitt senaste köp och jag går redan runt och suktar efter nya jeans. Eller en ny jacka. Kanske några nya tröjor? Ett par lite mer vinteranpassade skor skulle ju vara ganska bra att ha också...

Vilken jävla materialist jag har blivit.

Onsdagar är helt sjukt mycket bättre kvällar att gå ut på än helger. Det är inte lika mycket folk, framförallt är det inte lika mycket living-for-the-weekend-woho-nu-är-det-helg-och-därför-ska-jag-supa-ner-mig-som-ett-svin-människor ute. Softa klubbar med bra musik (undantag i onsdags) och skönt folk. Oftast mycket folk man känner. Man går hem efter att haft riktigt kul, dricker lite resorb, sover gott och går upp tidigt på morgonen, inte bakis. Bara trött. Men kaffet i caféterian är billigt och starkt. Vakterna brukar vara mindre dryga på onsdagar också. Kan ju vara bra att komma överens med dem.

Så kontentan är att jag ska börja chilla mer på helger och gå ut på onsdagar. Förutom imorrn kanske. Svartklubb i en boxningshall lockar lite grann.

För en gångs skull. Sov runt elva timmar i natt. Vaknade rätt tidigt så jag hann göra en god frukost. Satt och läste tidningen och mådde allmänt soft. Så började jag prata med pappa. Två minuter senare smälldes det i massa dörrar och pappa stormade ut ur lägenheten, ursinnig. Det enda jag gjorde var att säga vad jag tycker, i detta fall; sanningen. Det var kanske därför han tog så illa upp.¨

Frukosten förstörd. Pallrade mig istället iväg till min nye advokat och gick igenom allt möjligt som skulle kunna tas upp på måndag. Det kändes bättre efteråt. Mindre nervositet och så insåg jag att jag egentligen inte ska göra så mycket. Jag ska berätta om en sak och sen sitta tyst. Ganska skönt egentligen.

Något som inte är skönt är att jag har två rätt så viktiga prov nästa vecka. Dessa kommer väl antagligen gå åt helvete då jag inte riktigt finner sinnesro nog att koncentrera mig ordentligt på plugg. Särskilt inte den dödstråkiga fysiken.

Nu ska jag ta en liten eftermiddagstupplur innan det är dags att städa.

Blir inget releaseparty ikväll. Jag som hade sett fram emot det ett bra tag nu. Jävla smidigt att dra på sig vinterkräksjukan, eller vad fan det är för något, just nu :( Nåja, får väl bli att slappa vidare i soffan med Ben&Jerrys och landskamp. Vill man att Sverige går vidare eller vill man att det går åt helvete så att Lagerbäck äntligen försvinner?

Kent var sådär. För mycket från nya skivan och när de väl körde annat så var det för många dåliga main-stream-låtar... Typ Musik non stop och Kärleken väntar. Avslutningen var dock grymt bra! Vinter02, 747 och Mannen i den vita hatten. Sjukt bra! Men överlag så var det rätt segt, inget bra drag och inte alls lika kul som konserten '05.

Kaiser Chiefs å andra sidan var helt sjukt bra! Bättre än Manu Chao t.o.m. Orkar inte skriva om det nu, får bli när jag är feberfri.

Ciao!

Jag hatar sångerna jag skrivit
Jag hatar allt jag nånsin sagt
och jag hatar den jag blivit
när jag trott att jag haft makt
Jag hatar klyschorna jag spridit
på sång och dans och sprit
Man kanske borde ta sitt liv nu
men jag trivs ju så bra i min svit
Älskling,vi ska alla en gång dö

Så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
Du sa: Vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid
och jag hör klockorna som ringer
för världens äldsta raggningsreplik
Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö

... då man bara vill slå på något. Hårt.

Legat och vridit mig i sängen hela natten. Vaknar upp och känner mig helt körd. Tredje morgonen i rad. Glider till badrummet och skvätter vatten i ansiktet. Uppfriskande. Mobilen ringer och jag tar upp den morgonrocksfickan. Händerna är blöta och mobilen slinter. Rakt ner i toaletten. Underbart. Resten av morgonen spenderas åt att ta isär och torka varenda jävla bit av mobilen. Glömmer helt bort tiden. Ingen frukost - måste rusa till skolan. Matteprov som första lektion. Missar tåget. Nästa är försenat. Mobilen knasar som fan. Yippie. Den är två måander gammal. Garantin täcker nog inte idioti. Nu har man lärt sig att alltid fälla ner toalocket iaf.

Kommer fram till skolan. Missar en fjärdedel av provtiden. Inser att jag inte har förberett mig tillräckligt. Det går som det går. Håltimme. Ska egentligen försöka mig på gårdagens fysiklabb. Haha. Fattar ingenting. Plågas igenom hela fysiklektionen. Sjukt hungrig. Sjukt trött. Skolan slutar. Frihet. Funderar på om jag orka göra något alls på kvällen eller bara ligga hemma och tycka synd om mig själv och min mobil. Bestämmer mig för att inte Kentdeppa. Bra val. Jävligt lyckad kväll!

Nu sitter jag här på jobbet och feyser, med fem timmars sömn i kroppen och allmänt otaggad på allt. Måste hem och powernapa. Ikväll är det Kaiser Chiefs. Fuck yeah! Och sen ska jag antagligen träffa facebookbruden.

So long!

Ben&Jerry's finns numer att köpa som kulglass på Sleven i Gallerian. Det här innebär alltså att man kan testa flera olika smaker utan att behöva pröjsa 50 spänn för varje smak. Idag delade jag och Nea på Caramel Chew Chew, Cookie Dough, Fossil Fuel och Phish Food. Så jävla gott. Chokladsmakerna är, i regel, mindre goda än andra smaker. Vanilla Toffee Crunch är klart godast. Jag vill tillbaka och prova fler smaker... Damn, vad tjock jag kommer att bli.

Annars då?

Ahh, jag har suttit och pluggat en hel del på sistone. Fast mestadels kollat på Weeds egentligen. Mamma hade en utställning igår också. Händelserikt liv... Men snart är det ju helg igen!

Kaiser Chiefs spelas flitigt om dagarna och på lördag är det dags. Kan bli grymt.

Jag insåg precis att jag velat lära mig något i skolan. Det fanns alltså kunskap, i klassrummet, som jag ville ha förmedlad till mig. Helt sjukt. Förstår ni? Jag läste alltså vanlig kurslitteratur och kände mig manad att fortsätta - frivilligt! Det var intressant, fascinerande och jag ville fördjupa mig än mer i ämnet.


Jag känner mig pånyttfödd.

Det är helt tomt på jobbet, inga kunder och ingenting som behöver göras. Perfekt tillfälle att lägga ifrån sig biologiboken och skriva nåt på bloggen med andra ord.

Jag har lite ont i huvudet, känner mig lite småseg och är ganska sömnig. Nej - jag är inte bakis. Jag har åkt på en hjärnskakning faktiskt. Hamnade i lite knas med några mindre trevliga vakter när jag var ute i helgen och ahh... Läs nyheterna eller nåt.

Så, hela lovet har spenderats i liggande position, för det mesta med slutna ögon, annars gloendes på typ McGyveer  eller nåt annat kasst (ok, McGyveer är kult och allt det där, men fyfan vad tråkigt det är egentligen) på TV. Serierna på TV håller verkligen hög klass... Simpsons är faktiskt det enda vettiga. De nya avsnitten på 6an är rätt sköna. De känns uppdaterade på något sätt. De har ju drivit så pass mycket med det stereotypa gamla hillbilly-samhället att idéerna tagit slut.  Eller ja, det känns uttjatat iaf. De senare avsnitten känns mycket modernare i sina fördomar, som att de har bytt till en nyare hillbilly-samhällsstereotyp, 10-20 år efter den originella stereotypen typ. Ja alltså, ni ser hur tråkigt jag har haft det... Att sitta och fundera på såna grejer betyder nog att man har ganska lite andra saker för sig.

Jag har faktiskt försökt plugga också, utan någon större framgång. Hjärnskakningen medför tydligen koncentrationssvårigheter. Jag undrar hur länge det kommer att vara min ursäkt i skolan framöver. "Nej, tyvärr, jag har inte pluggat till kursprovet i Fysik, jag har fortfarande men efter hjärnskakningen för två månader sen." Det måste väl funka?

Dags att  göra ett till försök med biologin... Sen blir det hockey! Efter det väntar god middag hemma hos pappa och sen bär det iväg till Gröndal för en (för min del) lugn hemmafest.

Ciao!

...och jag är pigg för en gångs skull! Tack vare den här softa helgen lyckas jag alltså vakna upp rätt tidigt en morgon och känna mig utvilad. Efter förra helgens galet roliga road-trip och den här veckans sömn-debacle var det rätt skönt att ladda batterierna hela helgen.

I fredags var jag och skrev på kontrakt för studentflaket. Den tidigare innefunna laddningen inför vårens studentrelaterade aktiviteter försvann nån gång nu i veckan, då jag isnåg att det var för lång tid kvar för att det skulle vara ok att går runt och längta. Vår skiva kommer att hållas på en restaurang vid namn Republik, som tydligen har jättegod mat, i Vasastan en söndagkväll. Vid middagen finns det inte plats för egna gäster och till eftersläppet får man dra med sig fem personer. Det kan väl bli kul. Det hade nog varit roligare om vår klass och parallell-klassen hade haft grym sammanhållning osv. Men hey, så länge alla andra är nöjda så klagar jag inte. Majoritetsbeslut och allt det där. Göta Källare en onsdag med större middag och 650 pers på eftersläppet kunde ju blivit roligare. Nåja, det ryktas om att det även blir en annan skiva, en lite mer personlig sådan.

Fortfarande med alla sköna vinterplagg från Filippa K, som jag tidigare stått och suktat efter, i tankaran var det dags att gå på manifestation. En massa folk. Värdelöst ljud. Det man hörde av talen var väl saker man läst ett hundratal gånger i tidingarna de senate dagarna (ahh just det, jag har börjat läsa tidingen på morgnarna - prettopoäng, enligt några). Men men, man visade väl sitt stöd...

Sen drog jag hem och kolla på film med mamma. På lördag gick jag upp klockan 06:40(!!). Helt jävla sjukt. Tror nog inte jag har gått upp så tidigt (om man inte räknar med resor osv) på typ... Jävligt länge. Mitt nya jobb stod på schemat denna morgon. Haha. "Jobb". Det här måste varit den absolut softaste sysslan att få betalt för. I fyra timmar, medan det satt ett gäng snygga tjejer och skrev sina tentor framför mig, satt jag och pluggade matte. Visst, jag hde lite sysslor att göra under tiden, men om man jämför hur effektivt jag brukar plugga med hur effektivt jag pluggade nu, så kan man egentligen konstatera att jag fick betalt för att sitta och studera intensivt, samt lyfta blicken lite då och då för att titta på söta tjejer och se till att de inte fuskade. Haha, jag kommer nog trivas rätt bra på mitt nya jobb.

Eftermiddagen spenderades på Moderna Muséet med Nea och min mor. Fotoutställningen vi såg visade bilder som hade lyckats fånga i princip allt som är tragiskt i Sverige. Alla små byhålor och fula städer (tänk Fucking Åmål, Masjävlar och Fyra nyanser av Brunt) med alla dess invånare vars ansisktsuttryck vittnade om en längtan. Längtan att bryta seden och flytta hemifrån och bli något. Svensk landsbygd känns väldigt lik den Amerikanska, iaf enligt de bilderna som visades.

Därefter satte vi oss på bussen för att åka ut till chokladmässan och svulla godsaker. När vi kom fram upptäckte vi dock att kön var lite väl lång (fan vad många tjockisar det finns förutom en själv och Nea, givetvis) så vi drog iväg till Östermalmstorgs tunnelbana och köpte chokladtryfflar på VI istället. Sjukt gott.

Middagen hos mormor var också god, polsk husmanskost, mmm... Sen drog jag hem och kolla på fotbollen och däckade tidigt.

Idag är det Manu Chao! som jag har väntat! Synd bara att jag har tröttna på den nya skivan. Nåja, hoppas han kör en massa gammalt gott.

Apropå nya skivor så börjar jag digga Kents nya rätt rejält. Första lyssningarna var rätt sega och inget särskilt alls. Nu har den växt! Som vanligt med Kent mao... Columbus är givetvis favoritlåten än så länge.

*lovar att försöka blogga mer i veckan*

Lycklig.

Inte.

Halsfluss efter halva Kreta-vistelsen som iofs inte förstörde alltför mycket just då... Jag missade egentligen bara en vandring, som förvisso ska ha varit något extra, men ahh... Jag fick en extra dags sömn på stranden. Alltid något. I övrigt var resan mycket angenäm. En hel del trevliga människor, en hel del nya människor. Maten smakade som den alltid gör i Grekland... Man är lyrisk över hur gott det är med grekisk sallad, tzatsiki, moussaka och souvlaki i ungefär två dygn. Då har man ätit allt minst två gånger och man inser att det är i princip det som finns att äta. Imponerande matkultur de har framodlat under dryga 5000 år som civilisation. Vandringarna var iaf mycket vackra. Fan vad jag älskar berg. När jag var liten ("du är fortfarande liten, bla bla" - ok mindre då) vandrade vi alltid i Tatrabergen i Polen om somrarna. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen tyckte om det. Med tanke på att jag inte hade något val, päronen var lyriska och jag hade inte direkt något inflytande över semesterplanerna då, så intalade jag mig själv att det var kul. Fast egentligen tyckte jag nog inte det. Detta framgår nog tydligt av att vi faktiskt slutade åka och vandra ungefär när jag blev tillräckligt gammal för att våga säga vad jag tycket. Nu i efterhand så ändrar jag mig - eller jag ångrar mig. Jag borde tagit till vara på den tiden och njutit då. Jävligt enkelt att säga i efterhand. Skönt att jag sitter och argumenterar med mig själv här på nattkvisten. Vad vill jag då flumma fram? Jo, jag vill åka till Tatrabergen nästa sommar. Nån som är på? En vecka i Kraków och den judiska kulturfestivalen kan kombineras med vandrandet. Förslagsvis vandrar man innan. Jag vet inte riktigt varför man verkar få så dålig kondition av att vistas i Kraków. Måste vara all flottig mat.

Sen kom jag ju då hem från Kreta. Halsen var i princip halvt igensvullen så jag fick ställa in helgens planer och istället ligga och dricka citronte med honung och knapra antibiotika. Det är väl typ det jag gjorde i ett par dagar där. Måndagen kändes som et stort antiklimax. Att gå runt och vara taggad i flera veckor inför derbyt och sedan på matchdagen känna sig sjuk och bara allmänt låg var ju rätt kasst. Bra resultat och skön stämning iaf.

Nu sitter jag och skriver mitt projektarbete. Det ska vara klart senast klockan 23:59 på Söndag. Att säga att jag är lite småstressad är väl en underdrift. Fast nu ljög jag. Jag borde vara stressad. Sanningen är dock att jag inte bryr mig nämnvärt, iaf inte just nu. Jag vet inte riktigt varför, men på sistone har jag bara inte orkat bry mig. Jag har tappat all lust och motivation (den lilla som faktiskt existerade förut) till typ... Allt skolarbete. Inget är roligt. Inget är spännande. Att behöva slänga sina tankar från elektroners rörelsebanor till franska verbböjningar till kemiska jämviktsförhållanden och slutligen till definitionen av en integral, på lite drygt tre timmar, känns ju lagom konstruktivt. Jag undrar hur mycket av detta som faktiskt kommer att underlätta mitt framtida liv. Låter jag skoltrött?

Jag är bara bitter. Senaste tiden har känts så. Jag vill bara bli klar med allt och börja göra nåt jag verkligen vill. Sätta mig in i ett ämne som är intressant. Eller bara resa. Vi får se. Det har förresten inte gått en enda dag det senaste halvåret utan att jag har dagdrömt om Barcelona. We'll see.

Nu ska jag somna sött till lite Pink Floyd. Imorgon är det TTA. Hoppas jag kommer in. On verra bien.

Klockan 07:00 lyfter (förhoppningsvis) mitt plan från Arlanda. En veckas vandring på Kreta, med min klass och den andra naturklassen väntar - det ska bli helt sjukt skönt och jävligt roligt!

Att ta semester precis när det börjat bli jobbigt i skolan är jävligt skönt. När jag återvänder ska jag bli klar med mitt projektarbete. Men det ska jag inte tänka på i sju dagar framöver. Skönt.

Ha så kul i Sverige!

Oasis - All around the world

ps. hata aik. ds.