Life Is A Pigsty

Första gåsjackan spottad. Givetvis på en dåligt sminkad blond fjortis med mjukisbyxor (borde inte det leda till en hyfsat växelvarm kropp?).

I övrigt: Om ni inte har lyssnat på Kasabian, så gör det! Jag har lyckats missa alla deras skapelser senaste åren, men har på något sätt upptäckt dem nu. Sjukt bra!

Dodgeballen gick asbra, vårt lag vann varenda match, jag vann flertalet av matcherna helt på egen hand och var kvar längst av alla i laget hela tiden. Måttliga mängder dryck intogs sedan under kvällen och idag mådde jag som en prins när jag gick och inventerade på jobbet.

Hint: Sätt ett "inte" framför... Alla meningar ovanför, så blir det mer sanningsenligt.

Egentligen så var det ju så att vi torskade ju varenda match, jag åkte ut först... Typ varje match. Men det var jävligt kul iaf! Dessutom hade vi helt sjukt snygga outfits!



Slutligen kan man konstatera att KIs fester alltid är sjukt roliga.

... men ack, så roligt.

...verkar inte riktigt ha så bra koll.



What does the Vice President do?

Det känns, av någon anledning, som att hon faktiskt borde ha lite koll på dem bitarna.

Brutal trötthet.

Botemedel: en stor kanna kaffe på String och fika med folk jag inte sett sen studenten.

Halvtråkig föreläsning.

Botemedel: dryga med Simon om korkade kommentarer och vila ögonen på den vackra tjejen i höger del av salen.

Heltråkig fotbollsmatch.

Botemedel: Nya avsnitt av Entourage (äntligen!) och Californication.

Hunger.


Träningsvärk.

Botemedel: Sluta träna.

Så, nu är jag cirka två veckor in i mitt studieliv och hittills kan jag ju konstatera att jag...

• Har jättemycket fritid.
• Inte riktigt utnyttjar den till fullo..
• Inte skaffat studiedisciplin.
• P.g.a ovanstående punkt, hamnat långt efter med kurslitteraturen.
• Trots ovanstående punkter lärt mig en hel del intressanta saker.
• Börjat använda mig av akademiska kvartar.
• Börjat störa mig hyfsat mycket på vissa i "klassen".
• Insett att studentpubar endast är softa p.g.a den billiga ölen, som är rätt nödvändig för att man ska stå ut med alla tråkiga människor.
• Haft ett "obligatoriskt moment", som tydligen varken var obligatoriskt eller betygsgrundande.
• Börjat använda ett mer invecklat språk i sms och vardagligt tal.
• Börjat irritera folk p.g.a ovanstående punkt.
• Varit på sköna hemmafester istället för uttjatade utgångar.
• Sett Nationalteatern live (en spelning som kanske får ett eget litet inlägg tillägnad sig).
• Sett två säsonger av Sex and the City.
• Börjat kolla på Vänner igen.
• Lagat en massa god mat.
• Varit i Norge över dagen.
• Börjat träna boxning igen.
• Blivit lite mer metrosexuell än tidigare.
• Fikat jättemycket.
• Funderat ut en massa planer för vad jag ska göra i vår.
• Spöat folk på facebook-schack.
• Spöat folk på facebook-risk.

Det är rätt mycket som har hänt med andra ord. Listan skulle egentligen bara bli ett par punkter och sedan följas av ett litet ångestfyllt stycke om hur lat improduktiv jag är, men sen kom jag ju på att jag faktiskt gjort en hel del och att det ändå faktiskt kan se ut som att jag inte är lat, även om jag i själva verket (fortfarande) är helt sjukt lat.

Idag hade vi seminarie om två texter (Gorgias av Platon och Den Nikomachiska Etiken av Aristoteles). Jag sa nån smart grej, kände mig nöjd och spenderade resten av de två timmarna med att fundera på om någon av tjejerna i seminariegruppen verkade intressant. Jag gillar mina prioriteringar.

Det finns en intressant tendens under föreläsningarna att ställa korkade frågor. T.ex. har det flertalet gånger frågats om Platons tankeställningar var influerade av Buddhismen, även fast vår professor ett par gånger förklarat (att hon ens ska behöva det) att Platon faktiskt levde några hundra år innan religionen ens blev känd i västvärlden. Min favorit är ändå killen som frågade om Aristoteles hade en "Linné-approach" till vetenskap.

Om ni inte tycker att ovanstående är kul så är ni helt enkelt obildade människor.

Nu ska jag sova. Tjingeling.

De lyckas aldrig göra någonting rätt. Senaste grejen är ju dygnet-runt-trafiken på natten. Spontant kanske det känns som en skön och smidig grej. Sanningen är ju den att man helt plötsligt har all tid i världen på sig att komma hem. Förr i tiden brukade man dra tidigare från ett ställe (kanske skippa sista ölen tom), för att inte behöva trängas i en överfylld nattbuss med en massa folk som vill bråka. Man kom hem i rimlig tid och hann dricka vatten och allt det där. Sls senaste påhitt möjlijgör att hänga kvar vid stället ett tag, ta ett långt pressbyråbesök, lite donken på det och sen röra sig mot tunnelbanan och vänta en kvart på tåget. Man kommer hem sent, hinner inte dricka vatten innan man somnar för att man är så trött och så slutligen får man inte sova särskilt mycket eftersom man måste vakna tidigt (måendes sådär vaa) för att gå till jobbet.

Mitt nuvarande icke-perfekta tillstånd här på jobbet är med andra ord helt och hållet orsakat av SL, och nej - jag tänker inte ta ansvar för mig själv.

Hat åt SL.

ps. Trädgår'n är jättekul, synd att jag insåg det den sista helgen. Nästa sommar då jääävlar! ds.

I föreläsningens halvtid sprang jag iväg till Pressbyrån för att köpa en stoor kaffe. När jag stod i kön och lät blicken vandra lite runt i butiken fastnade den på en otroligt söt tjej. Våra blickar möttes, hon log och jag besvarade det med att snabbt titta ner i marken, förläget. När hon hade hällt upp sitt kaffe stod jag fortfarande i kön och våra blickar möttes återigen. Den här gången mäktade jag med att besvara med ett leende, men när hon gick förbi mig lyckades jag absolut inte formulera några ord. Istället stod jag bara där, stum, och leendes som ett fån. Hon gick iväg nånstans och jag gick så småningom tillbaka till min föreläsning och började idealisera.

Vilken jävla succé.

Jag lyckades imorse gå upp fruktansvärt tidigt för tredje gången på en vecka för att åka till SU, sätta mig i en dåligt luftkonditionerad sal och lyssna samt föra anteckningar i två timmar. Idag handlade det om Platons relation mellan idé- och sinnesvärlden. Intressant*. Efter föreläsningen hängde jag hemma hos mormor i ett par timmar (jag hann inte med det igår) och sen bar det iväg till Stadion för en någorlunda seg 0-0-match, som faktiskt borde varit målrikare. Nu ska jag lägga mig och bläddra i Uppdraget - Boken som förändrar ditt liv och välja ut lite underhållning till morgondagens frukostfika.

*På riktigt, alltså.

Men ni vet väl hur det egentligen var med alla filosofer?

Såå, nu är jag hemma igen efter att ha missat sista tåget och åkt fyrans långa rutt (tur att man kan surfa på facebook på mobilen, annars hade jag antagligen avlidit pga tristess). Kvällen spenderades med tre nyblivna singlar framför ett SATC-maraton, med äppelkaka och ingefära-te. Mysigt.

På vägen hem slog det mig att jag under de två senaste dygnen ägnat mig åt hela tre aktiviteter; serietittande, matätande och sovande. Hela gårdagen försvann nämligen i bakfylledimma på ett bröllop, och söndagar är ju till för vila osv. Det här innebär ju att det verkligen blev som jag gick runt och förutspådde hela tiden för några veckor sen;

(halvordagrant citerat) "Fan vad kul det ska bli att komma igång med allt i höst, plugga, träffa folk o allt det där."

Jag ligger tvåhundra sidor kurslitteratur efter och har lärt känna noll nya människor.

Inte för att jag har bråttom, men ahh... Succé.

ps. Det är rätt skumt hur många par som har avslutat sina förhållanden den här veckan. ds.