Life Is A Pigsty

Efter att ha fördrivit gårdagen med trötthet och kaffe som huvudsakliga inslag, somnade jag enkelt efter klockan tio. Tre timmar senare låg jag klarvaken i min säng.

Ångest.

Jag tror att det är därför det här händer för andra natten i rad. Jag drömmer om något som anknyter till ett ångestladdat ämne, vaknar och kan inte somna om eftersom hjärnan bara radar upp saker som jag försökt lösa på ett enkelt sätt i tankarna. Det funkar inte till slut.

Igår var jag för trött för att plugga, det gick helt enkelt inte.Jag började genast att fundera på hur jag skulle kunna skjuta upp mitt religionprov till nästa vecka. Jag gjorde upp en lista i huvudet på hur mycket saker jag då skulle ha att göra nästa vecka (då jag för övrigt fyller år, yi-fucking-ha...) och inte ens jag lyckades få ihop det, särskilt inte med min resa till Polen hägrandes. Det skulle helt enkelt bli för mycket.

Någon gång måste man ta tag i allt, oavsett hur jävla tråkigt, onödigt och ointressant det (läs: fysik breddning, biologi breddning och religion) är. Jag har egentligen varit jävligt korkad och lat, skjutit upp alltför mycket saker och nu börjar allting att hinna ikapp mig.

Två prov, fyra inlämningar, en färdigläst bok, ett korrigerat projektarbete (här har vi då höjden av min envisa och korkade förmåga att skjuta upp allt) och säkerligen ett antal till uppgifter, som jag inte ens har någon koll på, är ungefär vad jag måste göra. Inom en vecka. Det är ju inte helt omöjligt många saker, men jag vet itne riktigt var tiden finns, eftersom jag inte sover vettigt och därmed inte kan göra nåt mer tankekapacitetskrävande än att t.ex. ta en långpromenad kring hammarbyhamnen i underbart vårväder.

Jag har ju då givetvis hittat en lösning på detta problem. Ett som inte innebär att mina betyg förfaller den sista terminen, vilket ju hade varit lite smått onödigt... Om fem timmar, då min mamma vaknar, tänkte jag förklara allt ovanstående för henne på ett halvmilt sätt, mestadels betona sömnsvårigheterna och försöka få henne att förstå att en resa till Polen just nu inte alls funkar. En helg då jag inte har något inplanerat och istället tvingar mig själv att plugga, är ungefär vad jag behöver.

Fan vad jag längtar till det samtalet. Tur att det är fem timmars sömnlöst religionsplugg tills dess.

Ciao.

ps. Det här inlägget är jäävligt överdimensionerat och Drama Queen-aktigt, jag vet. Ovanstående är inte en så jävla stor grej (sömnproblemen har iofs en ganska osoft seriositetspotential), men... Sånt här händer inte mig ofta. Jag fick helt enkelt en insikt och behövde skriva av mig. ds.