Life Is A Pigsty

Ja, mitt favoritämne här i livet. Jag tänkte behandla det i lite mer detalj när jag har mer tid. Just nu är det så att jag inte gjorde något som helst som ens kan anknytas till skolarbete under de 13 timmar jag var vaken igår. Vid halv-ett-tiden beslöt jag mig för att ställa väckarklockan på 06:00 och helt enkelt börja plugga till dagens föredrag då. Jag snoozade givetvis. Ungefär en timme. Nu är jag klar med min frukost och ska försöka mobilisera mig lite grann. Mindre än två timmar kvar, men det sköna är att jag vet att det löser sig. Det gör det alltid. Förra veckan lyckades jag med i princip samma sak två gånger om och det gick bra. En av sakerna gick skrattretande bra till och med.

Det där med att det löser sig är också något jag tänkte skriva lite mer om. Det hör jag verkligen hela tiden i min vardag. Alla säger det. Mestadels skoltrötta åttiotalister. Jag har alltid också tänkt så, men jag har ju å andra sidan fixat rätt softa skyddsnät att falla tillbaka på i livet. Har alla andra som det ska lösa sig för också gjort det? Vad händer om det inte löser sig?

Såna här funderingar får man när man verkligen inte vill plugga, har sovit jävligt lite, druckit för mycket kaffe och är lite småstressad.

Nu ska jag läsa om scientologi. Puss.