Life Is A Pigsty

Tjoho, vad mycket kul man kunde ha gjort idag. Free Cone Day, grymt väder och jaa... Helt enkelt upplagt för en dags soffliggande med avskyvärd pollenallergi som plötsligt slagit till.

Caesars nya skiva, Strawberry Weed är sådär lagom melankolisk för en dag som denna.

Blä.

På vår kusinmiddag igår satt vi och snackade om de skönaste låtarna från vår barndom. Det slutade med att vi började leta igenom skivsamlingen som fanns tillhanda i lägenheten, och då hittade vi den här:



                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

*förbereder mig inför torsdag*

12-apr-2008 02:25
Alltså, din skug judekatel! Jag gör schlut, du kan ta ditt krukl och gå tillbaka till polen!

Det är alltid lika skönt att ha ett sånt sms väntandes när man vaknar ganska outsövd och ska till jobbet. Vetskapen om att någon kommer att ha en så jävla mycket sämre morgon räcker ju för att inte somna om.

... är det dags att tända levande ljus och slå sig ner i soffan med vattenpipa och dålig action på sexan.

Mys.

Skolgrejen löste ju sig givetvis. För det första var min grupp inte fulltalig, dessutom ville ingen hålla föredraget och, slutligen, fanns det ingen tid kvar på lektionen för oss. Efter att ha tråkat mig igenom resten av dagen gick jag hem och sov. Sedan bar det iväg till St: Eriksplan för att avnjuta Stockholms största pizza och jobba lite på mammas jobb.

Kvällen var tänkt att spenderas över en fika med två vänner. Fikan utvecklades till en öl på Little Persia, som i sin tur blev ett par timmars häng på Klubb Impuls. Jag diggar't. Skön musik, avslappnad stämning och en massa trevligt folk. En jävligt skön vardagskväll helt enkelt.

Den avslutades med frågan: Vad heter du på facebook? Jag uttalade mitt namn så polskt som det gick, såg hennes förvirrade blick (vad var det för skumma ljud han precis sa?), log och gick av tunnelbanan.

Vad heter du på facebook?

Haha.

Ja, mitt favoritämne här i livet. Jag tänkte behandla det i lite mer detalj när jag har mer tid. Just nu är det så att jag inte gjorde något som helst som ens kan anknytas till skolarbete under de 13 timmar jag var vaken igår. Vid halv-ett-tiden beslöt jag mig för att ställa väckarklockan på 06:00 och helt enkelt börja plugga till dagens föredrag då. Jag snoozade givetvis. Ungefär en timme. Nu är jag klar med min frukost och ska försöka mobilisera mig lite grann. Mindre än två timmar kvar, men det sköna är att jag vet att det löser sig. Det gör det alltid. Förra veckan lyckades jag med i princip samma sak två gånger om och det gick bra. En av sakerna gick skrattretande bra till och med.

Det där med att det löser sig är också något jag tänkte skriva lite mer om. Det hör jag verkligen hela tiden i min vardag. Alla säger det. Mestadels skoltrötta åttiotalister. Jag har alltid också tänkt så, men jag har ju å andra sidan fixat rätt softa skyddsnät att falla tillbaka på i livet. Har alla andra som det ska lösa sig för också gjort det? Vad händer om det inte löser sig?

Såna här funderingar får man när man verkligen inte vill plugga, har sovit jävligt lite, druckit för mycket kaffe och är lite småstressad.

Nu ska jag läsa om scientologi. Puss.