Life Is A Pigsty

Herregud vad slut jag är. Trodde att jag skulle dö i slutet av löppasset, då jag fick för mig att lite intervallträning skulle vara en fin avlsutning. Jag tror att jag låg utslagen på min veranda i typ tio minuter, kippandes efter andan, innan jag öppnade ögonen och insåg att jag faktiskte hade överlevt den första löprundan på lite drygt ett år.

Nu sitter jag och äter en andra frukost och dricker en jävla massa vatten. Snart ska jag iväg och jobba i ett par timmar, sedan bär det av till gymmet. När jag kommer hem ikväll tänkte jag sätta mig och skriva en massa texter som jag ligger lite efter med (ehh, typ forskarskolerapport - ni vet, forskarskolan som slutade för en månad sen... Zzz...). Om jag lyckas med allt detta, så kommer den 29:e Juli '07 att vara den mest produktiva dagen i hela mitt liv.

Hard-Fi - Suburban Knights

Deras nya singel... Jävligt skön efter ett par lyssningar faktiskt. Trallvänlig.

Det känns som om jag inte har varit hemma på jättelänge...  Även om det bara är typ fyra dagar. Jag har sovit på en bäddsoffa på Körsbärsvägen i ett par nätter nu. Mestadels för att jag är lat och inte pallat åka hem. Delvis för att det inte alls är kul att komma hem till en stor, tom och mörk villa klockan två på natten för att spendera en massa timmar själv och sen ligga och dra sig i sängen till eftermiddagen för att ingen väcker en och får en att aktivera sig. Jag blir sällskapssjuk och så lyckas dagarna alltid flyta iväg väldigt fort. När jag vaknade imorse hade jag ingen aning om vilken veckodag det var. Typ som när man hade sommarlov när man var liten. Lite nostalgi över det. Heroes of Might and Magic-spelandet med Steffe var jävligt mycket nostalgi det med -  vilket får mig att tänka på min kassa dygnsrytm. Jag har inte gått och lagt mig innan klockan fyra på drygt en vecka. I torsdags gick jag och la mig klockan nio på morgonen. Ahh på fredag morgon dvs. Fan vad allt det kommer att slå tillbaka mot mig imorgon bitti., då jag faktiskt måste gå upp tidigt.

Jag har ångest för ovanlighetens skull. Jag borde ha gjort en massa saker, men som vanligt har dessa aktiviteter skjutits upp. Herregud, jag har inte ens fixat med alla saker som var med till Arvika. Idag, två veckor efter att jag kom hem, slängde jag in mina pjucks i tvätten och blev klar med rengöringen av kylboxen (som jag för övrigt började rengöra för typ en och en halv vecka sen). Nu är iaf mamma hemma igen - hon brukar alltid vara bra på att rycka upp mig; typ väcka mig innan två på dagen och faktiskt se till att jag gör nåågot produktivt innan nio på kvällen. t.ex.

Nåja, nåt jag faktiskt känner mig lite stolt över, är att jag har börjat träna igen. Det var ett halvår sen jag gymmade sist. Helt jävla otroligt vad fort tiden går. Givetvis har jag fått sänka kraftigt i en jävla massa övningar och givetvis har Steffe gått om mig big time. Men det ska jag ta igen! Den här veckan är det hårt träningsläger inför Kaknäscupen på lördag. Imorgon blir det tredje gympasset på lika många dagar och förutom ännu mer gymmande, tänkte jag även hinna med tre löppass och en boxningsträning innan onsdag, då det är dags att låta kroppen återhämta sig och toppa formen till fotbollsturneringen.

Ahh, jag hade egentligen inget särskilt att säga, kände bara för att skriva om... Ingenting. Som vanligt. Nu borde jag försöka sova igen, eftersom jag ska upp halv tio för att gå ut och springa.

Aja, natti natt!

Dagens låt: Arcade Fire - intervention

Arcade Fire passar jättebra så här på natten då man inte kan somna. Lugnt och harmoniskt, men ändå uppåt...

ps. Jaa, jag ska skriva om Arvika. Jag tänkte att jag skulle göra det när jag jobbade, då jag ändå inte hade så mycket att göra. Men nu fick jag inte något jobb den närmaste tiden så ahh... Det kommer så småningom iaf! ds.

Jag har städat, tvättat, diskat och städat lite till. Ändå har jag typ ångest över hur improduktiv den här dagen har varit. Jag borde ta tag i mig själv lite grann, vilket blir lite svårt mtp att jag inte verkar få jobba något de närmaste två veckorna... Jag börjar få lite ångest över hur jag ska ha råd med diverse nöjen i Barcelona också. Jag orkar inte be mina päron om pengar heller. Särskilt inte efter att jag, i början av sommaren, tackat nej till pengar med förklaringen att "jag kommer att jobba ihop tillräckligt" för att sedan ändå ha blivit tvungen att låna ett par tusen av pappa. Det känns lite ovuxet på något sätt och det här skulle ju vara en vuxen period. Den första. Ingen semester med föräldrarna utan endast egenplanerade resor med vänner. Dessutom fick jag ju bo själv i tre veckor och fixa allt själv och det har väl funkat ganska bra; huset står fortfarande, jag lever ännu och lägenheten är nästan oanvänd. Trädgård är lyx på sommaren.

Nu ska jag fortsätta att läsa Rocky och lyssna på Manu Chao innan det är dags att åka och handla.

Krya på dig, Tess!

Jag har sovit fem timmar typ, tror jag - jag har lite minnesluckor från slutet av kvällen. Jag vaknar klockan halv åtta imorse, i en fåtölj, fullt påklädd och toksvettig. Fortfarande full. Får skjuts till Solna Station och sitter och väntar på pendeln där ett tag. Kommer fram till Södra och ser min buss avlägsna sig från hållplatsen. Självklart händer det när jag har mycket sömn att ta igen, men lite tid att göra detta på. Jag tar en promenad hem istället. Uppfriskande. Klockan blir nio. Jag kommer hem. Slänger mig i sängen för 50 minuters välbehövlig sömn. Tänker en stund. Ingen frukost hemma. Ingenting alls. Vinglar ner till affären. Citrusyoghurt och ett paket Corn Flakes. Inser att jag inte har Resorb hemma. Fan också. Aja, äntligen får jag sova.

Vaknar upp och är fortfarande onykter, men samtidigt börjar jag bli rejält bakis. Slänger i mig käk och två alvedon fort som fan för att hinna ta en powernap till. Vaknar, borstar tänderna, duschar och sätter igång kaffemaskinen. Det tar fem minuter för kaffet att bli klart så jag tar ytterligare en powernap. Vaknar, sveper kaffet och går till jobbet. Tur att man har världens bästa bakisjobb. Två kunder på två timmar. Jag sitter och surfar, dricker vatten och lyssnar på Coldplay.

Fyfan vad kul det var igår.

ps. Arvikasammanfattning (som var det roligaste jag varit med om typ någonsin) och kanske nåt litet om gårdagen kommer upp senare... När jag orkar. ds.

Hejsan! Förlåt för att jag inte har skrivit något på sistone, det har inget alls med tidsbrist att göra - det handlar enbart om ren och skär lathet. Jag sitter och jobbar för åttonde dagen i rad och börjar känns mig något sliten. Detta har dock itne något med jobbet att göra, eftersom mitt jobb är det toksoftaste någonsin. Jag har helt enkelt sovit nio timmar de senaste två nätterna. Ja vet inte riktigt varför det blev så. Kanske var det för att jag kände att jag ville ha mer fritid efter jobbet och att jag ändå kan sitta här utan att vara särskilt pigg. Antagligen är det för att Mario Cart på Nintendo 64 är så jävla kul att spela, att jag faktiskt satt uppe med tre vänner och spelade det till klockan sex i måndags morse. Ändå var det helt soft att vara på jobbet - jag kände mig verkligen inte tröttare än en vanlig skoldag. Jag var faktiskt så pass pigg att jag inte gick och la mig förrän typ halv tre i natt, och återigen fick jag stiga upp klockan 9. Idag känns det dock något jobbigare. Kaffet smakar rätt illa också.

Kraków var sjukt nice, verkligen! Stor festival med måånga människor från hela världen. Trevligt folk, god mat, billig öl - precis som jag förutspådde. En liten överraskning var den otroligt angenäma musiken med tillhörande dansande folkskaror. Endast vädret var under all kritik. Ok, vädret och det fruktansvärda tillstånd min kropp försatte mig i när jag kom hem. Jag var typ bakis i fem dagar. Fem jävla dagar. De spenderades givetvis på jobbet. Jag tror att jag åkte på nån sjukdom, för helt ärligt talat så tog vi det rätt lugnt. I alla fall jag, annat var det med Simon, i synnerhet sista kvällen ;) Det finns film. På restaurang Pepe Rosso åt jag min hittills godaste pastarätt någonsin. I Polen, av alla jävla land, serverade de godare pasta än i t.ex. Toscana. 50 kr kändes som ett överkomligt pris för den smakupplevelsen... Till Kraków, och samma festival, ska vi åka till nästa år igen!

Imorgon klockan 09:00 är det återigen dags att resa, denna gång till Arvika. Jag har inte ens börjat packa, men det löser sig säkert. Min senaste upptäckt med att jag inte måste sova särskilt mycket för att fungera någorlunda bra innebär ju att jag kan tvätta och packa sent ikväll/inatt. Flera nära vänner har även bestämt sig för att följa med på fesitvalen och nu är jag i princip övertygad om att det kommer bli helt sjukt roligt. Torsdagen ser på förhand ut att bli den bästa dagen musikaliskt sett, med Bloc Party, Mando Diao och Weeping Willlows som favoriter. Fredagen kan även den bli underbar, beroende på hur bra TTA är live. Familjen, Shout Out Louds, Melody Club och Infected Mushrooms ska även bli spännande att se. Lördagen ser minst bra ut, men fortfarande med potential att bli sjukt bra med The Magic Numbers, SMK och Svenska Akademin. Med andra ord ser det ut som att varje dag har potential att bli riktigt jävla rolig. Nice! I annat fall kan man ju alltid ha kul genom att softilera med några bekanta och dricka lite öl, typ.

Nu ska jag gå och hänga upp lite varor och sedan tänkte jag spendera resterande 90 minuters arbete med att lyssna på olika Arvika-artister och sedan bär det av till en massa ställen för att fixa en massa saker inför morgondagen.

So long!